- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
267

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

267
Glad han in i salen träder och med framtidsfröjd
och hopp
Första gång på furubräder nu Thalia träder opp.

Språk, som kärfve karoliner dundrat ut vid trum-
mans larm,
Formas nu på sköna läppar till en ton så vek och
varm.
Sång som stred på Litzens slätter, bad i dystra dö-
mers kor,
Nu på diktens vida vingar ut i fria rymder for.

Och de höga fädrens skuggor, Sveas hjältar, rid-
dersmän,
Se! de gånga stolt ur grafven, tjusande sitt folk
igen.
Än, som förr, för barndomsbruden Gustaf Adolf
brinner, ber.
Tjusande igenom tiden Siri Brahe fager ler.

Nu har snillet lärt sig svenska; på dess toner

första gång

Ädla känslor, stora tankar gå kring världen seger-
gång.

Jubla drottningburna dyra, länge glömda, moders-
mål!

Se! du skimrar skönt af pärlor, hör! du klingar
stolt som stål.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free