- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
268

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268
Och uti förtjusning lyssnar där ett folk, en kunga-
stad,
På den packade parterren, i de granna logers rad.
Kungen främst i tjusta skaran jublande applåden ger,
När den sista akten ändats och ridån man sänker
ner.

Kvällen slutas, nattens stjärnor stråla stilla i Norr-
ström,
Tider väksla, slägten somna, mänskolifvet är en
dröm.
Men en ädel bragd, den lefver, hugstort minne ej
förgår.
Tjusar, tänder ädla hjärtan ännu efter hundra år.

ARA

IT;

Underbara makt som ligger i en ädel glöd ändå,

Som på seklers sorg, på själfva dödens dysterhet
kan rå,

Som igenom tiden talar, manande med mäktig röst,

Som till tankar, tjusning tänder tusen kalla mänsko-
bröst.

Träd som svenska sångens skyddsgud fram till
fest på denna dag,
Som dig veg till makt och ära först i tredje Gu-
stafs lag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free