Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och drog i nattens tystnad hän mot vester,
Med hjertat blödande ur tusen sår.
3.
På gamla dagar, när den store kungen
Satt rik och aktad uti sitt gemak
På Stockholms slott, och såg med glädje att
Hans ädla verk bar frukt för fosterjorden,
Och att han ärad var i furstars råd,
Och lycklig vid sin Margarethas sida, — -
Med sällsam rysning mindes han den dag
Då han i arla morgon skidan spände
Uppå sin fot, och drog mot fjellen upp,
Att söka sig ett hemland bortom dem.
Den fattigaste man i landet då
Var Gustaf Erikson, ty allt hans hopp
Om bättre tider, låg i hjertat dödt,
Och framtidsdrömmarnes högresta tempel
Uti ruiner störtat för hans fot.
I vintrens svepningskrud låg all naturen,
Och kölden bister var i mark och skog;
Men han det kände ej, ty hjertat brann.
Kvar han gick fram uppå de öde fälten
Han sällskap hade utaf skogens ulf
Som tjutande utöfver skaren följde
Den snabbe flyktingen med girig blick;
Han såg det ej, han såg blott Sverges fall. —
I skogens snår, af färdens buller väckt
Utur sin varma, tunga vinterdvala,
Den ludne björnen sträckte fram sitt hufvud
Och brummade då han en menska såg;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
