Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1524 SEXTIONDESJTJNDE KAPITLET.
betjänas af annan än sin församlings prästman, uttalados väl icke
uttryckligen, att med detsamma upphäfdes det, som var stadgadt om
nödfall eller viktig orsak såsom villkor för nattvards utdelande å annat ställe
än i kyrka; men det är väl ovedersägligt, att den förunnade
rättigheten att kalla och använda den prästman, som man åstundar, måste
antingen vara i väsentlig grad illusorisk, därest den är beroende på dens
godtfinnande, som för tillfället förfogar öfver den kyrka, där nattvarden
skulle begås, hvilket dock i nämnda förordning icke ens är med ett ord
antydt, eller ock innebära, att, om tillträde till kyrka vägras, nattvarden
å annat ställe får äga rum. Dock, äfven om förstnämnda alternativ, mot
hvad jag anser rimligt, skulle vara det rätta, så beror mitt åtalade
handlingsätts hänförande till fel eller icke därpå, huruvida jag utan behof
eller nödfall använde Uppsala missionshus för ifrågavarande
nattvardsgång. Högv. domkapitlet har väl ej velat medgifva, att
Trefaldighetskyrkan i Uppsala icke kunnat erhållas för samma ändamål, men det är
emellertid visadt, att hon blifvit därtill för mig begärd, men att denna
begäran afslagits, så att, då förberörda personer i Uppsala varit
berättigade att begära mitt ifrågavarande biträde, en viktig orsak eller
anledning funnits för mitt åtalade handlingssätt, och att detta således icke
varit stridande mot vår kyrkolags vare sig ande eller bokstaf, synnerligen
som den plats utom kyrkan, som af mig användes, var ett uteslutande
för gudstjänst uppbyggdt hus. Sant är, att olika meningar kunna
uppstå om hvad som bör anses såsom nödfall, men, då kyrkolagen intet därom
bestämmer, synes det ovedersägligt, att det för hvarje särskildt tillfälle
måste vara åt den till tjänstgöring kallade prästen öfverlämnadt att efter
bästa förstånd och samvete bedöma, huruvida nödfall är för handen
eller icke.
Alldeles på samma sätt förhåller det sig med anledningen till
nattvardsgångarna på Gefle bönehus. Först sedan vederbörande pastor
afslagit framställd begäran om kyrkans begagnande, kommo de i fråga.
Att för den nattvardsgång, som hölls å Uppsala bönehus den 21 jan.
1877, icke någon kyrka hade blifvit begärd, det berodde därpå, att den
orsak, hvarför stadens bägge kyrkor kort förut blifvit mig förvägrade,
ännu kvarstod, då senare nattvardsgången hölls, och högv. domkapitlet
vill säkert icke göra troligt, att, om jag då hade anhållit att få begagna
en af samma kyrkor, det skulle hafva blifvit mig beviljad!:.–––––––––
Då en god domare är bättre än en god lag, öfverlämnar jag alltså
med trygghet denna min sak till Eders Kungl. Maj:ts nådiga pröfning
med underdånigts åberopande af bilagda bevis och med underdånig
anhållan, att kungl, hofrättens utslag måtte i hufvudsak undanröjas.»
Lektor Waldenströms besvär öfver Svea hofrätts utslag den
8 januari, i hvad det angick honom meddelad varning såsom för
tjänstefel med tillagd förmaning att för framtiden vid än hårdare
ansvar sådant undvika, blefvo af Kungl. Maj:t afgjorda den 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
