Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 2089
oafgjord. Som man är bäst inbegripen i samtalet, tillropar han
sina vänner: »Nej, härefter skall Jesus blifva mitt enda
glädjeämne. Farväl!» Så skyndade han strax till sitt hem och
öfverlämnade sig åt Herren under brinnande böner om förlåtelse och
frid; och han blef en uppriktig Herrens lärjunge.
Vid denna tiden nitälskade i Filipstad och kringliggande
bergslag skolläraren Karlsson, sedermera bosatt i N. Amerika,
och predikanten P. Petersson i Gränäset för människors
omvändelse. Petersson, ofta omnämnd i detta arbete, var en
brinnande och kraftig ande, rik på tro och andlig visdom. Han var
född den 23 april 1838, blef vid 18 års ålder omvänd till Gud,
ingick äktenskap 1868, verkade i flera år såsom
Ansgariiföreningens resepredikant och for i tidig-a år hädan i frid den 8 maj
1885. Han var en kunskapsälskande man; genom själfstudier
hade han vunnit en vidsträckt inblick särskildt i historien. Han
sade sig ofta hafva häpnadsväckande uppenbarelser, då han såg
satan i olika skepelser öfvervinnas af Kristus och hans änglar.
Han hade en profetisk blick, och vid sammankomsterna voro hans
ord ofta så genomträngda af andekraft, att hela folkskaran däraf
kände sig rörd såsom af elektriska strömmar. Många vunnos
genom hans vittnesbörd för Gud och hans församling.
Med Karlsson och Petersson trädde den nyss omvände
handlanden Axelsson i beröring. Dessa och andra trogna
Herrens vänner arbetade nu i denna trakt med hänförelse och
framgång på människors omvändelse. En stor och kraftig
missionsförening, kallad Fernebo missionsförening, hade här uppblomstrat.
Predikanter, skriftspridare, söndagsskollärare och särskildt aflönade
troende hvardagsskollärare, hvars skolor 1866 besöktes af 169
barn, voro å föreningens vägnar i trägen verksamhet. Det var
en hunger efter Guds ord såsom i nödår efter bröd, och till de
hungrande utdelades rikligt af de himmelska förråden.
Men man saknade hus att samlas uti vid bönestunderna.
Stadens kyrka stängdes för de andliga sammankomsterna, t. o. m.
då en troende präst kom för att där predika sinnesändringens
och trons ord. »Jag vågar ej bryta Guds bud, som säger: ’Sex
dagar skall man arbeta’», svarade kyrkoherden, då man för
nämnda ändamål och för en hvardagsafton begärde stadens
kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
