- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2282

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 282 ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.

från den tiden. En troende man, som icke förut varit i
Linköping, stod i begrepp att resa dit och frågade då en bekant, som
mycket väl kände till förhållandena i staden, hvart han skulle
vända sig för att där träffa några vänner. Denne svarade: »Ak,
tills du kommer ned på stora torget, och fråga då någon, helst
en polis, hvar mamsell T. bor, och, om man icke vet det, så
fråga, hvar läsarnes gästgifvaregård är, ty det veta alla i staden».
Mannen gjorde så och frågade vid framkomsten en person efter
den nämnda mamsellens bostad. Detta visste emellertid icke den
tillfrågade, men hvar läsarnes gästgifvaregård var, det hade han
mycket väl reda på.

Vid ofvannämnda tid inflyttade till staden från Norrköping
en troende skräddaremästare vid namn W. Harling, som brann
af nitälskan för evangelii sak. Han fick sig upplåten en stor
brunnssalong belägen på stranden af Stångån, och tillkallade
så vid ett tillfälle predikanten Lundmark från Norrköping att
tala Guds ord en söndagsafton i denna salong. Mycket folk var
samladt, och Lundmark stod just i begrepp att börja sin
predikan. Men då inträffade en händelse, som må anföras såsom
exempel på, huru stor fiendskapen vid den tiden var mot den
evangeliska verksamheten äfven på denna plats. En skara
ynglingar, som roade sig med skridskoåkning på den utanför liggande
Stångån, samlade sig nämligen och stormade i vildt raseri fram
emot huset. Vildar kunna icke gärna fara fram med större
vildhet, än dessa gjorde, och, ehuru deras mössor vittnade om,
att de snart skulle komma att räknas bland de »bildade»,
ansågo de det ej opassande att såsom en rasande pöbelhop störa
dem, som i stillhet voro samlade omkring Guds ord.
Sammankomsten måste upplösas, men Harlings och hans medbröders tro
och hopp om en ljusare framtid för Linköping blef fördenskull
ej om intet.

Emellertid tillväxte den lilla hopen af dem, som togo vid
tron, alltmera, och därför blefvo de små salarna, som hittills
användts vid bönestunderna, alldeles otillräckliga såsom
predikolokaler. Men då byggde en troende man i staden år 1866 ett
tvåvåningshus af sten och upplät den öfre våningen af detta hus
till missionssal. Där förkunnades sedan det goda budskapet af
flera troende seminarister, som vid den tiden funnos i staden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jun 3 18:54:14 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dimh/32/0306.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free