Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos befälet som trupperna fortsättningsvis var god, ty han
kunde icke, förlagd som han var till ett litet utanvärk,
synnerligt noga hafva reda på befälhafvames sinnesstämning. Själf
anmärker han om sin ställning: „Jag med de Camrater som
lågo på holmame, skilde trån hufvudfästningen, ägde sällan
tillfälle att gå från vår station: ’— Både för och eftermiddag
exercerade jag min Trouppe och då jag med densamma äfven
om natten stod under gevär, så profiterade jag gema af någon
ledig moment, för att härunder taga hvila, hvarigenom jag
också ganska sällan träffade andre Camerater än dem, som
jämte mig voro stationerade på samma holme." —
Härigenom förklaras mer än väl huru Wärnhjelm icke
kom att lägga märke till redan nu framträdande misstänkliga
förebud, medan däremot kaptenerne Durietz och Båth veta att
förtälja om saker, hvilka låta förmoda att ingalunda alla
befäl-hafvare voro böjda för att fortsätta försvaret ännu på
Ehren-svärds graf.
Durietz berättar att under bombardemanget „hos Högre
Befälet" begynt påstås att fästningen omöjligt kunde tillbakaslå
en stormning. „På den ton som några förde, tycktes som
varit dem uppdragit att bereda sinnena på den förestående
skandalen. Farhågan för en stormning gick så långt, att en
trumpetare fick order att nattetid vara i högvakten, för att vara till
hands och kunna gifva signal till chamade.––––-Mig tillsades
högt i Troppens närvaro, hvilken väg jag borde retirera in i
fästningen sedan fienden stormat den yttre Unien. En dag kom
Öfverste Jägerhorn till ett batteri på stora Öster Svartö, der
han fick se trekantiga vallpikar, och yttrade: för Guds skull,
göm undan dessa; ty få Ryssame se dem, sedan de stormat,
så får ingen af er pardon."
För att visa att man icke behöfde befara en stormning
och för att sålunda förskaffa den uttröttade garnisonen någon
hvila, föreslog Durietz en natt i högvakten att af de nedrifna
trähusen låta på ställen, där man icke behöfde frukta för
eldens spridning, hopsamla stockhögar; då fienden åter började
bombardera, skulle de antändas. Ryssarnes eld borde endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
