Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett stycke hitom Tomeå, skref till sin tjuguåriga hustru i
Kristina. Men innan vi meddela några utdrag ur dem, må här
ett bref finna plats, hvilket Duneker föregående höst sände till
sin son, som då endast var elfva månader gammal.
Toivala den 10 September 1808.
Min söta Gustaf!
Med innerligaste glädje har jag af ditt bref inhemtat att
du mått bra, vuxit, och utan plågor fådt 2:ne tender, Gud
låte dig äfven i samma måhn tilta i beskedlighet och förstånd,
samt framför allt att du ej glömmer hvad du är mormor,
mostrarna och fastrarna skyldig, som alla håller så mycket
utaf dig, att de icke allenast med tålamod hör på ditt skrik,
och betraktar dina odygder, utan äfven, jemte det de har
besvär att sköta dig, tar sig den mödan att skrifva bref för dig
till din pappa, kan du nånsin bli i stånd att glömma så mycken
godhet, då skulle pappa först tycka illavara och bli rätt
olycklig; en otacksam meniskja är det föraktligaste kräk i naturen,
den är en afsky för Gud, en leda för sina medmeniskjor och
en odräglig börda för jorden, och vileken sorg vore icke det
för din stackars pappa, att se sin athållne gosse, hvars väl*
gång och beskedlighet utgör hans enda sälhet, bli en sådan;
en rättskaffens meniskja bör framför allt vörda Gud, såsom
den vileken skapat och uppehåller alting och dernest bör man
ha acktning för dem som vårdat en i ens barndom, sluteligen
är man skyldig redlighet emot alla meniskjor, och trohet emot
sin kung och sitt fädernesland, dessa äro en redlig och
hederlig mans plickter, med vilekas upfyllande man bärgar sig i
alla skiften, och om ock ödet, som ofta styrs af nycker, skulle
sätta en i de svåraste omständigheter, äger altid en ärlig karl
ett lugn och en tilfredsställelse inom sig sjelf, som alla
verl-denes skiften icke är i stånd att beröfva, och som den saknar
som någon minut vikit från dessa grundsatser; är jag så
lyc-kelig att framdeles få råka dig, och se dig uppväxa för mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
