Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blickar åsåg taflan framför sig; der snarkade den
afskedade stadssoldaten med näsan i vädret och
bränvinsflaskan i den knutna handen; der svor Kalles
mor den ena eden efter den andra, under det hon
rullade sig i halmen och oupphörligt gned den slagna
pannan, och deruppe i taket, tätt under hålet, hängde
Peter Gren, ej olik en läderlapp, tyst och skyende
det bländande skenet. Med lömska, oroliga blickar
såg han än ned på fridsstörarne, än uppåt hålet,
hvarigenom vägen till räddning ledde. Han tordes
icke röra en enda lem, af fruktan att då bli
upptäckt. När dertill kom poliskonstaplarnes allvarliga
anleten, det flämtande skenet från lyktorna, vindens
tjut i knutarne och i träden, från hvilka grenarne
knastrande afsletos, blixtarne och det piskande
regnet, kan man ungefär göra sig ett begrepp om denna
nattliga taflas utseende.
Sedan ladans invånare väl kommit på benen,
— trögast gick det för den afdankade Martissonen,
som alls icke kunde begripa hvarför han icke fick
sofva, då han intet ondt gjort — tillsades de att följa
med till vaktkontoret. Ingen hade observerat Peter
Gren, som redan trodde sig räddad, då Kalle med
ens skrek, i det han pekade uppåt taket:
— Nej, si på Peter Gren, han tänker bestämdt
flyga sin kos!
Verkan af dessa ord var nästan ögonblicklig:
det svindlade för Peters ögon, och då han tittade
nedåt och såg att alla hade sina blickar fästade på
honom, släppte han i förskräckelsen de tag han fått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
