Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Är Maria hemma“, frågade hon genast.
“Ja“, svarade fru S.
När den unga flickan hörde den
nykomnas röst genomfor en lätt darrning hennes
gestalt. Det syntes att hon gjorde våld på sig,
för att kunna vara lugn.
“Jag vill tala med dig, min flicka“, sade
fru M. och klappade den unga flickan med en
vänlig min på skuldran. Det var ormens
leende och ormens hala ord lågo på tungan, på
samma gång som den illa dolda harmen
syntes i hennes små ögon. Maria uppfattade i
en blink allt detta, och hon stålsatte ännu
mera sitt hjerta mot de förebråelser hon skulle
få höra.
Fru M. intog en imponerande ställning
och började sålunda:
“Jag har hört både utomhus och af din
mor, att du fattat tycke för den der artisten,
som brukar hålla sig här ute. Är det så?“
“Ja, tante“, svarade den unga flickan och
böjde sig djupt ned öfver det återtagna
arbetet:
“Så’na dumheter!“ utropade fru M. “Har
han någonting?“
“Ja, arbetskraft och kärlek till mig.“
“Idel dumheter! Derpå är omöjligt att
lefva. Får han någonting?“
“Det tror jag nog, ty det är en skicklig
karl.“
“Åh skickliga mig hit och skickliga mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
