Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos landtfolk enfaldig och rätt fram, hos äfventyrare och menniskor som lefva af
rof och plundring visar han sig arg och ilsken, men öfverallt är hanen trogen och
upprigtig vän. Antingen hans herre går klädd i siden eller höljd i trasor, tjenar
han honom med en alltid lika tillgifvenhet. Lefver lian hos en missdådare, så älskar
han äfven honom, och understår sig ej att dömma den, åt hvilken han gifvit väldet
öfver sig. Anförtror man honom bevakningen af en egendom, så står han om
natten outtröttlig på sin post, skäller med en ovanlig stämma när fara är å färde,
kallar på hjelp, men dröjer icke att slåss, tills den kommit; med detsamma han gör
larm, rusar han på fienden, klöser och biter honom.
Antagom för ett ögonblick att Hunden icke finnes till, och vi skola inse, af
huru mycken vigt det var för oss att ega honom. Huru skulle vi kunnat, utan hans
biträde, kufva och tämja andra djur? huru, utan honom, anställa jagt efter
skogarnas vilda och skadliga bebyggare? Menniskans första konst var således att uppfostra
Hunden, och frukten af denna konst blef jordens eröfring och fredliga besittning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
