Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 274
DJUR OCH MÄNNISKOR.
sammare och dummare än människor. Stanna du
här hos mig, så ska’ vi ha skojigt!
Hon såg på Malena med sina underliga, kalla
ögon och log.
— Nej, jag tackar så mycket, men jag skall
skynda mig fram till kyrkan. Där skall jag möta
syster Malona. Hon har nog redan väntat på mig
länge, svarade Malena.
— Varför säger du tackar så mycket, när du inte
vill taga emot min inbjudning, sade skogsfrun och
ryckte Malena i håret. Låt du Malona vänta, det
tycker hon bestämt om. Men se här! fortfor hon
och grep i sin ficka. Se här har jag gömt ett äpple,
ett riktigt gott och moget vinteräpple. Det skall
du få bita i, om du är snäll!
Och därmed räckte hon Malena ett det grannaste
äpple, gult och rött, fast och stort. Malena tyckte
det såg mycket frestande ut och satte tänderna däri;
men knappast hade hon munnen full, förrän hon kom
att tänka på, att om man äter skogsfruns äpple, då
är man ohjälpligt förlorad, och hastigt spottade hon
ut alltsammans på vägen.
— Spottar du ut mitt allra finaste äpple! ropade
skogsfrun. Hennes ögon blixtrade, och hon räckte
ut tungan åt Malena. Hon liknade ett lodjur, som
vill döda någon liten fågel.
Malena svarade inte. Hon gav sig blott genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
