Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Den Mosaiska lagstiftningens inflytande på uppfattningen af Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
efter Landslagarna och d. y. Stadslagen: »giui liif >noot liue,
giiffui liiff fore liiff» ’).
Det bör icke här lemnas utan uppmärksamhet, att i 13:de
seklet en märklig vändpunkt synes hafva inträdt i vår
kriminallagstiftnings historia. Då förut, inom de särskilda landskapen,
rättsförfattuingen sjelfständigt utvecklat sig sålunda, att de
rättssedvanor, hvilka efter hand uppstodo, traditionelt fortlefde och
genom domslut på tingen ytterligare utbildades, visar sig
deremot med Birger Jarls tid ett nytt element i lagstiftningen.
Denne mäktige man började nämligen sjelf utförda allmänna
stadgar eller påbud afsedda att gälla för hela riket, och lade
derigenom den lagstiftande makt, som förut allena utöfvats af
folket på tingen, till betydlig del i Konungens ocF~dèdå
makt-egandes händer. Magnus Ladulås fullföljde samma grundsats
och dessa allmänna stadgar af Birger Jarl, Magnus Ladidås och
Magnus Eriksson banade, under senare hälften af 13:de och
förra hälften af 14:de seklet, vägen för en för hela riket
gemensam lag — Landslagen.
I Konungens Råd upptogos lagmännen, de af landskapen
valde vårdarne af lagen; biskoparne sutto äfven der; och
understödd af lagmän, biskopar och andra Rikets »främste män», kunde
derföre konungen besluta och utfärda dessa allmänna stadgar
och för dem påräkna åtlydnad i de särskilda landskapen. 1
dessa stadgar, deri språket ofta förråder att en kl er k2) måste
hafva fört pennan, finner man den grundsatsen uttalad, att
Konungen vore förpligtad att upprätthålla den allmänna friden,
såsom en honom af Gud ålagd förbindelse, och att derföre, å
d en Högstes vägnar, föra svärdet. Det säges i temligen
tydliga ordalag, dels i stadgan af år 12803), då Magnus Ladidås
åberopar »hans uathum oos bauer alt giuit oc sinum tiænistu
1) M E L L. Dr. VI 2; Chr L L. Dr. VI 2; St L. Dr. VI 1; Sk 5.
2) Klerkerne voro denna tids bildade jurister, emedan de ofta i
utlandet, särdeles vid Universiteten i Bologna och Paris, studerat den
Ca-noniska Rätten. Sådana rättslärde voro Mäster Andreas And, domprost i
Upsala, hvilken sannolikt varit den, som i skrift redigerat Uplandslagen,
biskop Konrad Rogge i Strengnäs, ärkediakonen Ragwald Ingemundsson m. fl.
3) Enligt Hadorphs uppgift, i Bihang till hans edition af
Bjärköa-Rätten, men årtalet ovisst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
