Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen före 1736 - Reformationens infytande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-
12 Reformationens inflytande.
IX:s befallning vid Christoffer Landslag vidfogade
Appen-dix, som innehåller utdrag ur Mose böcker.
Dessa nu antydda grundsatser återfinnas också i Patentet
om h ögmålssaker d. 1 Maj 1563’) hvarest det heter: »emedan
wij nu (ty värr) befinne, at ondskan och argheten flux wäxer
til och förmerer sig i werlden . ... så at til befruchtendes är,
at hwar sådant icke blifwer tilbörligen straffedt af
Ofwerheten, tå skulle Gud thet hårdeligen hempnis
utöfwer . . . HwarfÖre bjude och befale wij at hwarken . .
skole tage eller tage låthe någon försoning eller böter för thesse
efterskrefne öfwerträdelse, såsom äre Gudz för hädelse och
förachtelse, förräderij, Mord, uppenbare hoor,
fränd-semje spield, Woldtag, Tijdelag med oskählig Creatur
och andre slijke laster; . . . anseendes at Gud alsmechtig
sielf så hafwer befaledt uthi sin helighe lag, gifwer
ochså naturligh skähl och förnufft thet medt, at the som sådant
bedrifwe, skole icke uthan lijfsstraff undkorame, och
alldenstund Menniskian pläger mongehanda plager uppå komme
for thesse synder skuld, både med Pestilentie, hunger, dyyr tijd
och annan wedermöde, så at ofte händer et heelt
konge-rike för eeu menniskios öfverträdelse moste umgälle
och lijde straff, Will för thenskull ware af nöden at
förekomma Gudz wrede, at sådane uppenbare
illgier-ningsmän icke måtte förskonas» etc. etc. Gustaf II Adolf
erinrade äfven i Rättegångs-Ordi uantian af år 16142) att
«månge grofwe offentlige Missgerningar skee i Landet, som
ingalunda vthan Gudz synnerliga förtörnelse och the
enfaldiges förargelse benådes kunna». Kongl. Stadgan om
Eder och Sabbatzbrott d. 2 Oct. 16653) visar likaledes,
huru lagstiftaren for 200 år tillbaka, vid fråga om straff för
svordom, uppfattade saken, då der omformäles de
»förskräcklige straff de förtjena (som svärja), retandes och
förorsa-kandes Gud til hembd och plågor, både öfwer dhem,
som dem bedrifwa, såsom ock huru synd dher med
samkas öfwer Huus, Land och folk, hwilke efter Gudz
Ordz sanning hårdeligen skole straffade blifwa» etc. etc. . . .
1) Schmedeman: s. 47.
2) Schmedeman: s. 133.
3) Schmedeman: s. 441.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
