Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Presteståndets deputerades yttrande om Dödsstraff, trolldom och barnamord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Ridd. o. Adelns deputerades yttrande om dödsstraff.
De här ofvan omförmälde Deputerade af Ridd. och Adeln
uttalade deremot en alldeles motsatt åsigt, angående den svenska
lagstiftarens skyldighet, att vidare följa den Mosaiska lagens
talionsprincip. I deras afgifna Betänkande heter det nämligen:
»Härwid har Utskottet i noga öfverwägande tagit, huruwida
det kunde strida emot Guds heliga ord at med annan näpst än
dödsstraff belägga dem, som menniskolif förspilt. Och som
Guds positive lagar til rättelse för bela menniskoslägte! äro,
efter Guds helighet och rättfärdighet oombytliga; men den lagen,
som gafs Noach, om dråpares (lödande, icke blifwit af Gud sjelf
följd wid det tillfälle, då Cain slog ihjäl sin broder, at förtiga
det fristäder for wissa dråpare sedermera blefwo inrättade, så
kan Utskottet ej falla på annan tanka, än at Gud afpassa t
detta med flera straff efter det folkets lynne och
beskaffenhet, som Han då sjelf behagade styra samt i
öfrigt lemnat alla Regenter frihet at, hwad bestraffningssättet
angår, stadga sådana lagar, som bäst kunna befrämja Hans ära
och samhällets lycksalighet»1).
Da man öfverskådar den svenska Rättens historia under
17:de och 18:de århundradena, torde mången förvånas, att man
ännu i senare hälften af sistnämnde århundrade kunde på fullt
allvar sätta tro till trolldom eller antaga möjligheten att
menniskan, medelst tillkallande af onda andeväsens bistånd eller
efter ett» mundtligen eller skriftligen afslutadt förbund»
med en ond andemakt, skulle kunna åstadkomma faktiska
förändringar i den organiska eller oorganiska naturen. Man torde
knappt kunna föreställa sig att den allmänna folkupplysningen
i vårt land under en frän den närvarande ej längre aflägsen
tid, än den nyssnämnda, skulle stå på en så låg ståndpunkt att
tänkande menniskor, äfven ur de företrädesvis bildade
samhällsklasserna, kunde anse dylik grof vidskepelse, likasom ock
inbillade »förbindelser med Satan skriftligen eller mundtligen»
(såsom orden lyda i Kongl. Stadgan den 17 Oktober 1687,
angående eder och sabbatsbrott) vara missgerningar och dertill
af så grof beskaffenhet, att de endast med döden på bålet kunde
försonas. Ännu större anledning till förundran lemnar det
Riksstånd, som i främsta rummet borde hafva representerat upplys-
1) Allegater till Ridd. o. Adelns Pleni-Protokoll vid Riksdagen 1778
—79. (Riddarhus-Archivet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
