Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Grunder för Dödsstraffets borttagande ur den allmänna strafflagen - Dödsstraffet icke vidare nödvändigt för den allmänna rättssäkerhetens betryggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Staten bör ej använda strängare straff än nödvändigt är.
då en sådan nödvändighet äfven hos oss förefunnits for den
allmänna rättsordningens tillbörliga upprätthållande, och denna
nödvändighet torde ännu förefinnas i åtskilliga föga ordnade
samhällen. Men denna tid är lyckligtvis för svenska folket
numera att räkna till den förflutna. Detta påståendes riktighet
torde emedlertid af dödsstraffets försvarare dragas i tvifvelsmål.
Hvem kan afgöra tvistefrågan? invänder man. Erfarenheten,
så är vårt svar I de föregående, femte, sjette och sjunde
kapitlen hafva vi derföre också anfört talrika exempel huru
dödsstraffet kunnat för en mängd brott ur allmänna strafflagen
helt och hållet uteslutas och huru detta straff likaledes blifvit
ersatt af straffarbete på lifstid utan att den allmänna
rättsordningen deraf rönt menlig inverkan.
Vi torde emedlertid böra erinra, att, äfven om man antager
att straffets hufvudsakliga ändamål är, vare sig att afskräcka
från brott eller att utgöra ett nödvändigt skyddsmedel
för Statens förnuftsgiltiga intressen och rättigheter, måste dock
för lagstiftaren i alla händelser gälla dessa tvenne reglor:
1. att icke använda strängare straffmedel än som,
med afseende på rättsordningens
upprätthållande och folkets sedliga tillstånd, under för
handen varande förhållanden, nödvändigt
erfordras; samt
1734 års lag författades. Den hos svenska folket, på grund af dess
närvarande högre civilisation, nu rådande, upphöjdare rättsuppfattning, skall
säkerligen afgifva det svar, att, om dödsstraffet för nämnde brott för 160
år tillbaka kunde betraktas såsom ett fullt passande eller ändamålsenligt
straffmedel, så är samma straff det icke längre i vår tid. Ty Staten eger
numera utväg att genom lindrigare straffmedel än delinqventens
halshuggande göra lagbrytaren oskadlig och sålunda utan blodsutgjutelse
vinna den för rättsordningen erforderliga tryggheten. — Klocrhoff
tilllägger, att »dödsstraffets nödvändighet har sin innersta rot i dess
rättmätighet och endast det rätta är i egentlig mening nödvändigt för ett
rättssamhälle». Men härtill svara vi, att dödsstraffets rättmätighet
sammanhänger oupplösligen med dess nödvändighet och kan icke gå ett steg
derutöfver. Derföre, i samma stund afrättningar för brott upphöra att
vara absolut nödvändiga för rättsordningens vidmakthållande i ett
samhälle. upphör ock dödsstraffets tillämpande att vara rättmätigt eller en
akt af rättvisa. Har nödvändighetens gräns blifvit i minsta mån
öfver-skriden, fortsätter man att halshugga för brott, der sådant icke vidare
är nödvändigt, då är man redan inne på godtyckets, på orättvisans område.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
