Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus,sedan vände han och rusade i full fart förbi gruppen med män. Han var
vältränad och i bra kondition. Han kom flera meter förbi den osynliga spärr-
linjen innan han störtade omkull när hans benmuskler helt enkelt slutade upp
att fungera. Det var som om han förlamats från höfterna och neråt. Han låg
där och kände tydligt sina ben, det var inget fel på känseln. Men han kunde
inte få benmusklerna att fungera.
Han vred sig runt och beredde sig att släpa sig tillbaka till gruppen med
hjälp av armarna, men märkte då att benmusklerna lydde perfekt när han
ämnade röra sig i riktning mot skeppet. Han reste sig upp, vände i riktning
mot skogsbandet och byn där bortom — och åter förlamades benen. Han var
tvungen att ge upp.
Provutflykter åt andra håll bevisade mycket påtagligt att spärren befann sig
cirkelformigt runt skeppet, med en radie av något mer än tvåhundra meter.
De var helt enkelt fångna i sitt skepps närhet, men med milda och mjuka
bojor.
Nästa förmiddag gjordes nya försök att gå utanför barriären, men den fanns
kvar. Då gav Huat order att roboten skulle sändas till byn. Han ämnade tala
till byborna genom roboten. Det hela föll på att inte heller roboten kom ut.
När den kommit ungefär tvåhundra meter bort stannade den, varpå den bac-
kade tillbaka till skeppets närhet och stannade. På Huats order kördes roboten
med högsta fart in i den osynliga barriären. Det tjänade inget till. Den stan-
nade och backade åter.
Huat drog djupt efter andan och tittade på de övriga. Steiger strök hastigt
bort ett roat leende, men om Huat såg det så låtsades han inte om det.
— Besvärligt fall, mina herrar, sa han. Antingen tar vi upp skeppet och
landar tätt intill bebyggelsen, eller beger oss till andra folkcentra. Jag tror att
jag måste konferera med. . .
Han hade antagligen tänkt konferera med de två övriga i trojkan, men det
fick han inte sagt. I den stunden anlände nämligen en inföding och även om
Huat hört vittnesmålen om teleportation blev han ändå bestört när han själv
fick se prov på sådant. Han stirrade på den lilla varelsen, som dykt upp
tre—fyra meter framför honom.
Arvid kunde inte förklara hur han visste det, men han kände omedelbart att
denna inföding inte var Svornjel. Det var inte utseendet, som avslöjade det.
Han skulle inte kunnat skilja två infödingar från varandra bara genom utseen-
det. Den här var klädd i en djupröd toga, men huvudet ovanför togan kunde
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
