Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit Svornjels. Ändå kände han starkt och tydligt att detta var en annan per-
son, någonting inom honom kände det lika tydligt som om infödingen redan
presenterat sig i ord.
— Vi beklagar det obehag ni upplever, sa infödingen, och försäkrar att vi
inte känner glädje över att behandla er så här, men vi måste avvisa er — och
dessutom kan vi omöjligt tillåta att ni rör er fritt på vår planet.
Den mjuka, melodiska stämman var lik Svornjels. Men från Steiger kom
plötsligt :
— Ni är inte densamme som vi talade med i går, ni är inte Svornjel.
Infödingen tittade nästan helt uttryckslöst på honom. Uttryckslöst, men in-
te livlöst. Fridfullt — och kanske likgiltigt.
— Nej, jag är Gadvalin, men det är av underordnad betydelse.
Huat tog plötsligt ledningen. Med en djup bugning tog han till orda:
— Bäste Gadvalin, innan ni avvisar oss — och jag respekterar era skäl till
avvisandet och kan rentav förstå dem — tillåt mig att få tala till er och fram-
lägga vårt ärende på er vackra planet. Mitt namn är Lee Chwee Huat. Jag är
försedd med mycket långt gående fullmakter från Jordens förenade natio-
ner. . .
Där gjorde han en kort paus, men Gadvalin utnyttjade pausen till att svara:
— Vi vet vem ni är, Lee Chwee Huat. Vi känner också de två övriga i er
trojka. Vi känner alla i er stab och vi vet redan vad ni vill säga till oss, men allt
tal är meningslöst. Vi vill inte ha förbindelse med Jordens folk, eftersom det
kommer att få olyckliga följder.
Huat bugade åter.
— Jag är starkt medveten om att Jordens folk är stridbart och har en blo-
dig historia, men jag försäkrar uppriktigt med öppet hjärta, att vi vill få allt
sådant bakom oss och bli ett fredens folk. Men hur skall vi kunna gå en ljus
väg mot fred och vänskap om äldre och klokare släkten avvisar oss? Vi ber ju
om vägledning och är ödmjukt beredda att lyssna och lyda.
Arvid såg ett svagt leende i Gadvalins ansikte och tyckte att det kom något
lätt roat i tonfallet, men det kunde vara inbillning. Vad han hörde var ju inte
de verkliga orden, utan en tolkning.
— Ni är en vältalare, Huat. Ni menar vad ni säger, men det ni säger är
ändå inte sant. Jordens folk skulle aldrig inordna sig på andra platsen, efter
oss.
— Förlåt min påstridighet, bad Huat, men hur kan ni vara så säkra på det-
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
