Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arvid avsände en rapport till Jorden, protesterade kraftigt och krävde att
gisslan skulle återlämnas. Han fick svar nästan omgående. Visst skulle gisslan
återlämnas — när chaanjel tillät en större delegation jordmänniskor att vis-
tas på Chaan. Det var klart språk. Maktspråk.
Men chaanjel gav Arvid besked på lika klart språk vad han skulle svara:
Några jordmänniskor skulle aldrig mer tillåtas komma in i Chaansystemet.
Arvid hade rätt att stanna kvar så länge han ville. När han begärde att få åter-
vända till Jorden skulle Chaans folk använda XD-stationen som rymdskepp
och avsända honom i den. Eftersom hoppen utanför rum tiden inte tog någon
tid alls för den ombordvarande skulle resan uppfattas som kort och sondens
avsaknad av bekvämligheter kunde negligeras. Pärlbandet av länkstationer
skulle samtidigt returneras till Jordens närhet. Dörren skulle bli stängd för
alltid.
Jordens replik var naket brutal: Glöm inte att vi har fem av ert folk i vårt
våld. Vi kan göra vad vi vill med dem. Och vi begär så litet. Bara att en delega-
tion skall få vistas fritt på er planet och studera den i detalj. När helst detta be-
viljas återsänder vi de fem.
Chaanjels svar var kort: Beviljas inte.
Jorden lät sedan tiden gå. Man måste ju vänta i mer än ett år, faktiskt i
närmare fjorton månader, innan gisslan befann sig på Jorden. Det var gott om
tid. Och tystnad kan verka nedbrytande. Man väntade sig att Chaans folk
skulle mjukna inför den isande tystnaden från Jorden. Men inte mjuknade
chaanjel. De levde som om allt var som i gamla tider och inga terraner funnit
vägen till Skorpionen.
Arvid kände sig för första tiden medskyldig till illdådet, men hans skuld-
känslor märktes av chaanjel och han blev uppsökt oftare än någonsin av vänli-
ga, fridfulla små varelser, som diskuterade religion, filosofi, psykologi, socio-
logi och allt möjligt annat med honom. De lastade inte honom. Han var utan
skuld.
När han uttalade oro för vad som skulle hända de fem chaanjel på Jorden
hade hans vänner stillsamt roligt. Vad kunde jordborna göra? Om de väckte
upp de sovande så skulle dessa genast teleportera till ensliga platser fjärran från
människor. De kunde inte teleportera hem till Chaan, avståndet var för väl-
digt för kroppstransitering på psionisk väg. Men de skulle absolut inte vara i
fångenskap på Jorden.
Och när de tröttnade på att vistas på Jorden? Då dog de. Då stängde de av
79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
