Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - "Underklassen"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag har efter någon erfarenhet tagit mig för att undvika
politiska resonemang i allmänhet och resonemang med
socialister och anarkister isynnerhet. Man har aldrig något
utbyte af dylika, och man får alltid ledsamma sinnesrörelser.
Man lär sig snart känna de ihåliga fraserna, och sedan de
förlorat nyhetens behag, inge de sjelfva och den moraliska
och intellektuela degeneration, som mycket ofta uppbär dem,
blott vämjelse. I Staterna har jag dessutom alltid hållit
mig till den inhemska befolkningen, bland hvilken, som
jag förut nämnt, dessa theorier i deras ytterlighet äro jemförelsevis
sällsynta. Emellertid hade jag likväl den stora
turen att göra en alldeles tillfällig bekantskap med en af
den amerikanska socialismens förkämpar.
Jag gick i början af 1890-talet nära midnatt igenom
Boston Commons i fridfull stämning, med godt arbetssamvete
och högeligen förtjust öfver utsigten att få afsluta dagen
i ett litet trefligt krypin, kändt under namnet »the artists
club». Vi, några af medelålderns offer, skulle der träffas
för att drömma oss tillbaka till ungdomen, prata strunt,
vara menniskovänliga, röka och spotta och dricka whisky,
m. a. o. för att i all gemytlighet ha »a regular blow-out».
Jag hade en för mina förhållanden ganska betydande summa
i min bröstficka, och höll derför ett skarpt öga på en ensam
vandrare, som kom emot mig i den annars folktomma
–––
ilsket på soldaterna, och soldaterna stirrade på ingenting rakt framför
sig. Efter den tiden skrek kaptenen med dundrande stämma »ready»,
och alla soldaterna utförde beundransvärdt unisont de nödvändiga rörelserna
för att komma i den ställning, hvilken i vår armé kallas »färdigt
gevär». Därmed var det slut på situationen, pöbelns vilda flykt började
ögonblickligen, och de nästgränsande gatorna genljödo af dess snabba
språng. Innan den återstående halfva minuten gått, var torget utrymdt
och ordningen återstäld.
Kaptenens tal anser jag vara mycket bra, och det påminner mig
om ett dylikt stycke vältalighet, som den österrikiske fältmarskalken
Philippowich frambringade på italienska utan att kunna mera än ett
par ord af språket. P. hade eröfrat en italiensk stad, och dess myndigheter
infunno sig hos honom för att bedja om stadens skonsamma behandling.
Fältmarskalken lyssnade med mycken välvilja men med ännu
större allvar till framställningen och svarade sedan: »Si x-esi buoni,
Philippowich buono, si x-esi cattivi, Philippowich piff paff.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
