- Project Runeberg -  Ströftåg och irrfärder hos min vän Yankee Doodle (samt annorstädes) /
I:123

(1902) [MARC] Author: Emil A. G. Kleen - Tema: Americana
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rödt, svart och gult folk i Staterna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig igenom under det fienden, som han nyss jagat, genast
vände om och oroade hans eftertrupp.

Slutet af det hela blef, att den lilla amerikanska hären
blef fullständigt upprifven, och att det, som fanns kvar
deraf, flydde i den vildaste panik till Fort Jeffersson samt
derifrån till Fort Washington och Cincinnati. Bland de
flyende gjorde tomahawken ett grufligt arbete, till dess efter
fyra timmar indianernas lust att plundra lägret afbröt
förföljandet.

Man lärde aldrig känna hvarken namnen på indianernas
chefer eller deras antal. Det påstods först, att de varit
talrikare än de hvita, men enligt Roosevelt egde ett motsatt
förhållande sannolikt rum; det är till och med möjligt
att indianerna voro omkring en mot två hvita. Miami-indianen
Lilla Turturdufvan[1] säges ha varit ledaren både
i de föregående rådslagen och i striden. Alla Delawarernas,
Shawneernas, Wyandoternas och Miamiernas bästa krigare
voro der och många af Iroqueserna och indianerna vid de
öfre sjöarne samt ett stort antal af de half-blodsindianer
och af de jemförelsevis få hvita, som vistades i de indianska
byarne.



[1] Jag hade en gång en lärare, som aldrig öppnade munnen till tal
utan att dertill vara nödd och tvungen och som, då han gjorde det,
talade så sakta, att han enligt mångas mening nästan lika gärna kunnat
tiga. Vi plägade kalla honom »skrikhalsen». Näst detta namn känner
jag intet, som är mindre egnadt att föra tanken på sin innehafvare än
»Lilla Turturdufvan», vid hvilken benämning vi ju genast äro benägna
att tänka oss något mildt, kvinligt väsen, någon liten riktig sötunge.
— Indianen får sitt slutliga namn vid den tiden, då han förklaras vara ej
längre yngling utan man, någon gång på grund af någon utmärkande
egenskap men oftast på grund af någon alldeles tillfällig någorlunda
samtidig naturföreteelse. »Sitting Bull» lär ha fått sitt namn därigenom
att han, efter att just vid bemälte tidpunkt af sin lefnad ha
dödat en buffel, kom släpande på huden, så att han på afstånd liknade
en sittande buffel. Den kände indianchef, som pinas af att bland
hvita, enligt en felaktig öfversättning, kallas
»Young-man-afraid-of-his-horses»,
men hvars namn verkligen betyder »Young-man-of-whose-horses-they-are-afraid», bar fått detta namn på analogt sätt. För öfrigt
hör man oftast djurnamn: Gula Hunden, Röda Falken, Hvithöfdade
Örnen, Snö-Ugglan o. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:14:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/doodle/a0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free