Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brottslingar, detektiver och blodhundar. Fängelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor del af hans omgifning fördrar hans gemena, skurkaktiga
men gemytliga jag och hans tusenfaldiga, väl kända
kältringsstreck, så länge han icke är straffad, lika grymt, fegt
och hjertlöst faller den till alla sidor ifrån honom som från
en pestsmittad, så snart strafflagen en gång proklamerat
honom för att vara, hvad »alla människor» länge vetat, att
han verkligen är. Det är svårt att afgöra hvilketdera af
dessa två fel – den straffvärda fryntligheten i det ena eller
den straffvärda hjertlösheten i det andra fallet – är störst.
Vi borde betänka att straffet är ett försonande – icke ett
fördömande – moment, och upphöra att lägga sten på
börda för dem, som sonat sin förseelse med städse förfärliga
lidanden. Men vår ytterliga stränghet mot dem, som
blifvit straffade och kanaljens ytterliga rädsla för att bli det,
föra min tanke på möjligheten deraf, att vi genom att förändra
och skärpa ordalydelsen och tillämpningen af strafflagens
22:dra och 23:dje kapitel, så att vi kunde »bura in»
en del af den här af svindlare, som nu särskildt hos oss
lätt gå fria, skulle åstadkomma en väsentlig förbättring i
landets affärsmoral.
Det förefaller mig sannolikt, att vi skandinaver alltid
skola stå något tillbaka för de andra teutonerna i energi,
intellektuel liflighet och allmän kultur, emedan vi lefva
under mindre gynnsamma naturförhållanden. Men jag ser
inga skäl hvarföre vi icke skulle kunna stå lika högt i heder
som våra närmaste rasförvandter.
Efter att här en liten smula ha uttalat mig om
vissa företeelser, hvarom jag verkligen länge känt ett
behof att uttala mig, återkommer jag till det faktum,
att hos oss finnas få yrkesförbrytare och i allmänhet
få stora och farliga förbrytare.
Mordet är i Sverige en jemförelsevis sällsynt
förbrytelse. Här i landet förpassas visserligen hvarje år
ett visst icke obetydligt antal personer ur lifvet genom
våldshandlingar, som begås i fyllan, villan och ilskan
af våra underklassare, utan att de en kvarts timma
före sin handling haft en aning om, att den skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
