Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religioner och prester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på underklassisk svenska: hva’ tusan, hva’ djefvulen, hva’
helvete, hva’ nu?! Presten vände sig, så snart han kunde,
om och frågade hvad jag sade. Jag svarade med mycken
sinnesnärvaro, att jag blott uppsändt lof och pris till Herren
öfver det vackra vädret.
»Fadren » måtte likväl på min uppsyn läst mina förherrskande
känslor, ty han frågade, om jag vore rädd för
prester. Jag bekände genast »culpam meam» och att näst
vissa bakterier, skallerorinar, missionärer, »läsare » och reporters
fanns intet, som jag mera fruktade. Hvad var jag
sjelf och hvilken religion tillhörde jag? Doktor och hedning,
svarades ärligt. Doktor – hvad för doktor, medicine
eller filosofie? Jag erinrade i en hast att jag Ȋr ock
filosofie-doktor» och svarade stolt: »both at you service».
(Den fåfängan blef genast bestraffad!) »Hedning – Ni
måtte väl tro på Gud!» – »Ja, fullt och fast, men icke på
djefvulen. »Presten yttrade nu, att detta var en ledsam sak
(att jag icke trodde på djefvulen), men att det icke var
säkert, att jag icke ändå kunde frälsas (från helvetet). What
a very broadminded man You are, Sir! sade jag, inläggande
så mycken beundran i min ton som möjligt. Presten
påstod, att mitt tvifvel på djefvulen bara var följden
af en bristfällig uppfostran. Jag svarade, att min uppfostran
visserligen haft förskräckliga brister, men att just de emellanåt
frestat mig att tro på djefvulen. Presten fortfor emellertid
med förhöret: »Ni tror väl på det eviga lifvet?»
– »Ja då, men hvad mitt eget individuela eviga lif beträffar,
så vore jag nog tacksam att bli litet säkrare; ibland så
anfäktas jag ofta och svårliga af tvifvel. »Presten lofvade
att undanrödja hvarje spår af dylika; då han förmodligen
ansåg att tron kommer lättare på full än på fastande mage,
skulle han likväl vänta med operationen till efter lunchen.
En attendant mieux började han tala om Thomas ab Aquino,
som han antog, att jag såsom filosofie doktor väl kände.
Jag svarade, att jag kände Thomas ab Aquino lika väl som
jag kände min egen farbror, hvilket var sant, så tillvida
som jag om båda icke kände stort annat, än att de funnits
till. Thomas ab Aquino lär vara en stjerna af allra första
storleken i katolska kyrkan. För vännen Pontus Wikner,
som mer än någon annan lärt mig filosofi, var han blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
