Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kristligt intresserad församling än den, du här i
folkkyrkan kan få — ungefär en sådan som i ett frikyrkligt
samfund?
Det skulle ej förvåna mig, om prästen denna gång
började med att erkänna, att han verkligen ibland haft tankar
i denna riktning. Särskilt, skulle han kanske säga, under
min första tid som präst och sedan på nytt, när jag kom
till en ny församling. Vad är det som fört dessa
människor hit, vad begära de av mig och vad borde de nu få höra
av mig, vilka anknytningspunkter finnas här för min
förkunnelse, finns det överhuvud någon? Så frågade jag mig
då ofta, när jag stod på min predikstol och såg ut över de
ännu obekanta ansiktena därhedanför, eller när jag under
min predikoförberedelse tänkte på dem. Och detta, att de
tillhörde »min församling», gav mig ju ingen ledning för
svaret och innebar ingen garanti för någon inre
gemenskap dem emellan. Och då kunde jag ibland tänka: huru
mycket lättare skulle det ej gå att predika, om jag hade en
församling av människor, om vilka jag visste, att det dock
är ett gemensamt andligt intresse som knutit dem samman
och nu knyter dem samman med mig! Till dem skulle jag
kunna tala, och sedan kunde jag kanske småningom nå
också till de andra. Dock var ju svaret på frågan, vad jag
skulle säga till den församling jag hade, ej långt borta. Även
om de ej själva skulle veta av något inre gemenskapsband:
jag visste ju, att det fanns, visste, att Gud hade ett
gemensamt budskap till dem alla, och att för dem alla också
åtminstone behovet av detta var gemensamt. Kunde jag
blott tala rätt om detta, så visste jag, att jag träffade dem
alla. Kring detta innersta gemensamma fick jag då under
dessa begynnelsetider på ett alldeles särskilt sätt koncent-
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
