Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rera mig. Och det var något, varav jag tror, att min
förkunnelse hade förblivande nytta, även sedan jag fått en hel
rikedom av konkretare ämnen eller rättare av anledningar
att specialisera och individualisera det ena stora ämnet.
Sådana fick jag ju nog och övernog, i samma mån som jag
levde mig in i min församling. Och däri att så få leva sig
in i en församling, just en lokalförsamling, ligger nu en
alldeles säregen rikedom. Det finns väl knappast någon
som så som en folkkyrkopräst kan få inifrån se in i alla
människolivets tankar och intressen, strider och frågor,
sorger och fröjder, i dess mörka och dess ljusa djup. Jag
tänker, när jag säger detta, ej blott på den egentliga
själavården, fast ju främst på den. Men jag kan ej heller här
göra någon skarp skillnad. Jag har ofta lärt mig lika
mycket för min predikan av det rent vanliga umgänget med
människor som vid själavårdsbesöken, och jag räknar det
som dn av folkkyrkoprästens förmåner, att han får så
många anledningar också till en sådan umgängelse med
människor. Och alldeles särskilt, vad som därmed hänger
nära samman, att han får träda i beröring med så många
olika slag av människor. Bland ahnat tänker jag på, hur
jag ej sällan måst stå förödmjukad inför den enkla
sedliga kraft och klarhet, som jag kunnat möta hos
människor, som åtminstone ej i det yttre bekände sig som
kristna. Det är en ganska kärv, men både för prästen själv och
hans förkunnelse mycket nyttig lärdom. — Av allt detta
kunde ju nu blott den allra minsta delen direkt komma
fram i förkunnelsen. Men den hjälp, det ger detøna, ligger
också i något vida djupare än att blott förse prästen med
nya ämnen. Det hjälper honom till en ständigt frisk
förundran över rikedomen i det evangelium, han fått att för-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
