Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Folkkyrkan och förkunnelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så du är en syndare, som Gud ännu ej tröttnat att förlåta?
Ingen kan utan fara undandraga sig att höra denna den
gamla sockenkyrkans förkunnelse. Men mest av alla
behöver dock — det var vad vi egentligen på nytt ville
inskärpa — prästen den för s i n förkunnelse. De finnas,
som anse det såsom en synnerligen avundsvärd ställning
för en predikant att få tala till en församling, vars
medlemmar oberoende av alla yttre grunder slutit sig kring
honom personligen, på grund av den inre släktskap de
känna mellan hans och sitt andliga liv, deras höga
uppskattning av hans religiösa individualitet — jag för min del
måste bekänna, att jag knappt kan tänka mig något
förfärligare. Att skola stå där på predikstolen med det
medvetandet: det är jag, det är min andliga personlighet, som
skall hålla deilna församling samman, det är ur mina
erfarenheter den väntar att få sitt religiösa liv riktat och
befruktat — jag har svårt att se, huru någon skall kunna
undgå de frestelser, som med en sådan ställning måste vara
förenade. Jag tänker ej blott på den förut berörda
frestelsen för förkunnare^ att göra sig till en andlig herre över
församlingen, jag tänker först och främst på farorna för
hans eget innersta liv och därmed ock på farorna för det
innersta i hans förkunnelse: tänker å ena sidan på
frestelsen för honom att låta sina religiösa erfarenheter, för andra
och för sig själv, framträda rikare, än de i verkligheten äro,
å andra sidan på faran att, när också för honom
trötthetens och torrhetens, anfäktelsens och tvivlens tider
komma, helt sjunka ned i missmod och förtvivlan — tänker
med ett ord på den hans liv och förkunnelse hotande faran
för inre förkonstling och osannfärdighet. Ack, förfärande
nära ligger denna fara också för folkkyrkoprästen såsom
42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
