Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
giöst motiverade storhet den är, så får den dock, om
därigenom dess religiösa karaktär skulle äventyras eller försvagas,
aldrig tveka att, vilka offer det än må kosta, lossa eller, om
det kommer till det yttersta, helt bryta denna förbindelse.
Vad jag nu närmast vill betona är emellertid det motsatta,
att med folkkyrkoidealet också statskyrkotanken i viss mån
är bejakad. Det ligger i själva folkkyrkans idé, att förbindel-»
sen mellan den och staten måste bliva vida närmare än
mellan staten och ett samfund av föreningskyrkans typ. Skall en
folkkyrka — det är ju till en början utan vidare klart —
verkligen också i det yttre kunna genomföra sin
folkom-spännande syftning, kan den icke undvara statens stöd. Det
behöver ju icke betyda, att den skulle vara statskyrka i
trängre mening. Här finnes rum för oändliga gradationer. Ser man
t.ex. på de nordiska länderna, står Sverige ungefär i mitten,
mellan Norge och Danmark, där det statskyrkliga draget är
vida mer framträdande, å ena sidan, och Finland å den
andra sidan. När Chr. Bruun för ett tjugutal år sedan gav ut
en programskrift: Den frie Folkekirke, fann man till sin
förvåning, att nästan alla hans desideranda redan här i Sverige
voro genomförda, medan å andra sidan i Finland det i den
s.k. biskopsmotionen, utan närmare kännedom om
förhållandena där, framlagda programmet, såsom jag efteråt
funnit, nästan punkt för punkt redan är förverkligat. Men
statskyrkor få de väl dock alla i viss mening kallas. En
folkkyrka — den största av dem alla — finnes det ju visserligen,
som samtidigt som den i den mest utpräglade grad är
folkkyrka, dock tillika är eller åtminstone vill vara frikyrka i
betydelsen av ett från varje statens medbestämmande frigjort
samfund: Rom. Men denna frihet från staten kan den dock
blott vinna till det priset, att den själv blir på en gång kyrka
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
