Note: This work was first published in 1963, less than 70 years ago. Contributor Gustaf Wingren died in 2000, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrka och stat i vårt land i detta nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fostrande makter kunna förtroendefullt arbeta samman, hur
förvirrande för hela ett folks ethos och hur försvårande för
både statens och kyrkans folkuppfostrande gärning det måste
bliva, om de två draga åtskils. Jag gav en gång under förra
kyrkomötet — det var i debatten om frånskilda makars
vigsel — ett paradoxalt tillspetsat uttryck åt hur nära de bådas
uppgifter från denna synpunkt ligga varandra, då jag sade,
att de, då det är som det borde vara, förhålla sig till varandra
såsom Moses lagstiftaren och Moses profeten. Vad jag
därmed avsåg var ju naturligtvis icke att förorda ett
sammanknytande av de två uppgifterna, på teokratiskt vis, i en
hand. Utan vad jag ville säga var ett dubbelt. För det första,
att staten, där den verkligen ännu är stat, och ej, med Plato
att tala, nedsjunkit till en despoti, såsom rättens samfund
ytterst står i det rättas tjänst. Såsom det rätta blir hemlöst,
där laglöshet råder, där icke gällande rätt och lag hålles i
helgd, så blir ock rätten utan ledstjärna och sjunker ner till
ett redskap i den blotta maktens tjänst, där den ej har tanken
på det rätta, det obetingat giltiga till sin ledstjärna. Och
huru långa sträckor än staternas historia kan synas vara en
den blotta maktlystnadens historia, ser man på staten i dess
inåt vända, lagstiftande verksamhet, kan man dock ej tvivla
på, att i stort sett och även ofta, där det kan se ut på motsatt
sätt, den innersta drivande kraften legat icke där utan i
denna punkt i fjärran, det rätta — samma punkt alltså, på vilken
kyrkans från än högre höjder kommande budskap direkt slår
ned och utan vilken den icke finner något fäste för sin
förkunnelse. Men det andra, på vilket det där ordet om Moses,
lagstiftaren och profeten, ville fästa uppmärksamheten var,
hur nästan oundvikligt det dock är, att vägarna på mer än
en punkt måste skiljas. Vetter rätten från en sida till det
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
