Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten. Första taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af jordens barn! Gud och hon! Förstår du mig,
Sasjenka?
Alexander. Ja lillefar, jag förstår. Ack hvad
vore människolifvet värdt, om inte kärleken förljufvade
det med sin balsam!
Paul. Just det ja, just det — balsam!
Konstantin. De se ut att komma väl sams. I
sånt där är Sasja en mästare; han borde ha blifvit
aktör... Och den där vrålar i ett!
Depreradovitsj. Jag härdar inte ut längre, ers
höghet. Låt oss gå för Guds skull!
Konstantin. Det är omöjligt. Då kunde lillefar
få syn på oss och skulle tro, att vi stått och lyssnat.
Nu går det inte an att störa honom, man måste låta
honom lätta sitt hjärta ordentligt. (Lyss). Har det
blifvit tyst nu?... Nej nu igen, värre än förut. Fy
det är för otäckt att höra! Men förresten, strunt iJt,
— därhän kommer det att gå med oss allihop.
Paul. Jag är af naturen begåfvad med ett
känslofullt hjärta, Sasjenka. En gång såg jag en liten viol;
den stod bredvid en klippa, gömd bland stenar, och
inte en droppe dagg vederkvickte den. En ljuf
melankoli fyllde min själ, en tår föll från mitt öga på den
lilla blomman, och vederkvickt af tåren slog den ut.
Alldeles sådan är min kärlek till Anna...
Trumhvirflar. Soldater marschera in. Pahlen och de
öfriga cheferna uppträda. Officerarna salutera vid förbimarschen
Paul med sina värjor.
Paul. Bra, gossar, bra! Ser du, Sasja, jag gaf
dem en ordentlig uppsträckning — så nu ha de sträckt
på sig! Ett tu, ett tu, raka ben, fötterna ut, vänster
— ii —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
