Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten. Andra taflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Anna sitter i en länstol framför brasan. Paul sitter vid
hennes fötter med hufvudet i hennes knä och drömmer.
Anna. Vyss — vyss. Sof, sof, gossen min...
Paul. Hvad du har klara ögon — de är som två
speglar. Jag ser allt i dem, och mig själf också ser
jag — så liten, liten... Vet du hvad, Annusjka, när
jag ligger på det här sättet med hufvudet i ditt knä,
så tycker jag, att jag verkligen är liten och att du håller
mig i dina armar och vaggar mig...
Anna. Sof, sof, gossen min...
Paul. Jag sofver ju inte, men ändå liksom
drömmer jag, drömmer om för längesen, när jag var barn,
lika liten som i de där två speglarna — dina ögon.
Det stora glömmer man, det lilla minns man. Ibland,
när nån hade förnärmat en under dagen, så drog man
täcket öfver hufvudet, när man kommit i säng, och grät
— och det var så ljufligt, det var som om man varit
glad åt att de förnärmat en... Känner du till det,
Annusjka?
Anna. Ja ja! Det finns inget ljufligare än de
tårarna. De skulle gärna få förnärma en jämt, tycker
man, bara man fick gråta så...
Paul. Just det ja, just det!... Men hvem
brukade förnärma dig ?
Anna. Min styfmor.
- 93 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
