Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. I denna natt... - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blev obevekligt låst. Så länge varade detta, att Jakub
Isotzki skulle ha fallit i sömn, om inte nattluften på
gatan varit kylig.
Då vart det med ens ett anskri: dörren ger efter! den
ger efter! Det var vid fyratiden på morgonen. Solen lyfte
sig just, röd som en apelsin, över Danzigs gavelhus och
tornspiror. Men Jakub Isotzki stannade inte på gatan
för att njuta av detta naturskådespel. Glömsk av den
spark, han fått tidigare på natten, listade han bort till den
sönderslagna gatdörren, färdig att infinna sig när jakten
efter guldet skulle ta sin början. Och just som han gjorde
det, såg han en syn, som fick honom att gnugga sig i
ögonen.
Upp genom Himmelfahrtskanal kommo först en,
därefter två, därefter ett halvt dussin anhängare av den
nya tiden. De buro saker, som de befriat från
kapitalismens ok, men de buro dem illa, ty de sprungo, de
sprungo så fort de kunde, och medan de sprungo, ropade
de högt, men inte som man ropar, när man ser solen gå
upp över sina drömmars realisering. De ropade av
förfäran, dess högre, ju längre nedåt gatan de voro, och
plötsligt blev orsaken till deras förfäran synlig. Uppför
gatan i deras spår, kom en trupp beväpnade matroser —
såg Jakub Isotzki rätt? ja, han såg rätt — engelska
matroser, med huggvapen i bältet och gevär i händerna.
Hur de kunde vara där, när engelska flottan seglat i går
eftermiddag, var Jakub Isotzki ett mysterium och en
gåta, men varför de voro där, var honom genast klart;
de voro där för att förhindra exproprieringar och
kommunism. Och med en av de snabba känsloskiftningar,
som utmärkte honom, kände Jakub Isotzki plötsligt,
var hans rätta plats var i kampen: den var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
