- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
3

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRSTA KAPITLET.


Polisens bekymmer.



Hösten år 1803 var en av de vackraste under hela
den första perioden av kejsardömets århundrade. Några
regnskurar hade i oktober uppfriskat ängarna och träden
voro ännu gröna och lövade i november. Folk började
också tro, att mellan himlen och Bonaparte, som just
vid denna tid förklarat sig konsul på livstid, funnes
ett samförstånd, vilket den mannen hade att tacka för sina
framgångar; och sällsamt nog, den dag, då 1812 solen icke
lyste för honom, upphörde också hans lycka. Den 15
november 1806 spred emellertid solen klockan fyra på eftermiddagen
liksom ett rött dis över de hundraåriga topparna hos fyra
rader almar längs en lång slottsallé. Den kom sanden att
gnistra och grästuvorna att glänsa i en av dessa ofantliga
rundelar, som finnas på landet, där marken förr icke var för dyr
för att offras till prydnad. Luften var så ren, vädret så milt,
att en familj njöt av det fria som på sommaren. En man,
iklädd en jaktrock av grön barkent med gröna knappar och
byxor av samma färg, skor med tunna sulor och
barkentdamasker, som räckte upp till knäet, rengjorde en karbin
med all den omsorg, skickliga jägare ägna åt denna
sysselsättning på lediga stunder. Mannen hade varken jaktväska
eller villebråd eller något av de tillbehör, som angiva
anträdandet av eller återkomsten från ett jaktparti, och två
kvinnor, som sutto bredvid honom, betraktade honom samt
tycktes vara rov för en illa dold förfäran. Vem helst som,
dold bakom en buske, kunnat åse denna scen, skulle utan
tvivel ha darrat som den mannens gamla svärmor och
hustru. En jägare vidtager tydligen inga så noggranna
åtgärder för att döda villebråd och använder icke i
departementet Aube en så grov, räfflad karbin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free