Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några minuter därefter inträdde Michu hos sig, med
blekt och förvridet ansikte.
»Vad fattas dig?» sade hans hustru förskräckt.
»Ingenting», svarade han, då han fick se Violette, vars
närvaro var ett åskslag för honom.
Michu tog en stol och satte sig lugnt framför brasan, i
vilken han kastade ett brev, som han tog fram ur ett
sådant bleckrör, som soldaterna ha till att förvara sina
papper uti. Denna handling, som gav Marthe tillfälle att
andas ut som en person, vilken befrias från en stor tyngd,
väckte i hög grad Violettes undran. Förvaltaren ställde
med beundransvärd kallblodighet sin karbin mot spiselkappan.
Marianne och Marthes moder spunno vid skenet från en
lampa.
»Seså, Francois», sade fadern, »nu gå vi och lägga oss.
Vill du gå och lägga dig?»
Han tog brutalt gossen om livet och bar bort honom.
»Gå ned i källaren», viskade han i gossens öra, så snart
de befunno sig i trappan, »fyll två buteljer Macon,
sedan du tömt dem till en tredjedel, med den konjak, som
står på buteljhyllan; blanda sen i en butelj med vitt vin
hälften med brännvin. Gör detta behändigt och ställ de
tre buteljerna på den tomma tunnan innanför källardörren.
Då jag skall öppna fönstret, lämna källaren, sadla min häst,
bestig den och vänta mig vid Poteau des Gueux...» Den
lilla slyngeln vill aldrig lägga sig», sade förvaltaren, då han
åter inträdde, »han vill göra som stora personer, se allt,
höra på allt, veta allt. Ni skämmer bort mitt folk, far
Violette.»
»Du gode Gud! du gode Gud!» utropade Violette, »vem
har lossat tungbandet på er? Så mycket har ni aldrig förr
sagt.»
»Tror ni, att jag låter spionera på mig, utan att jag
märker det? Då misstar ni er duktigt, far Violette. Om ni
i stället för att tjäna dem, som vilja åt mig, stod på min
sida, skulle jag göra mera och bättre för er än förnya ert
arrende...»
»Vad säger ni?» utbrast den girige bonden och gjorde
stora ögon.
»Jag skulle sälja min egendom till er för gott pris.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
