Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl förvärvat en förmögenhet, växte upp med de gamla
familjerna och ville förbinda sig med dem, begagnades slugt
av de två personer, vilkas yrke så hastigt gissats av
Michu och som, innan de begåvo sig till Gondreville,
utforskat trakten.
Mannen med den gamla polisens vackra traditioner
och Corentin, en Fenix bland spioner, hade en hemlig
uppgift. Malin bedrog sig icke, då han tillskrev dessa båda
artister i tragiska upptåg en dubbel roll. För den skull är
det måhända, innan vi se dem skrida till verket, nödvändigt
att visa det huvud, de tjänade till armar. Då Bonaparte
blev förste konsul, fann han Fouché i spetsen för den
allmänna polisen. Revolutionen hade utan omsvep och
med skäl gjort ett särskilt ministerium av polisen. Vid
sin återkomst från Marengo skapade Bonaparte
polisprefekturen, som han gav åt Dubois, och inkallade Fouché i
statsrådet, medan han gav honom till efterträdare såsom
polisminister konventsmedlemmen Cochon, vilken sedermera
blev greve Lapparent. Fouché, som betraktade
polisministeriet som det viktigaste i en regering med stora vyer
och fast politik, såg i denna förändring en onåd eller
åtminstone ett misstroende. Sedan Napoleon i attentatet
med helvetesmaskinen och den sammansvärjning, om vilken
här är fråga, kommit på det klara med denne store
statsmans utomordentliga överlägsenhet, återgav han honom
posten såsom polisminister. Då kejsaren sedermera
förskräcktes av de talanger, Fouché utvecklade under hans
frånvaro efter expeditionen till Walcheren, gav han denna
ministerpost åt hertigen av Rovigo och sände hertigen av
Otranto såsom styresman över de illyriska provinserna i en
sannskyldig landsflykt.
Detta sällsamma snille, som ingav Napoleon ett slags
skräck, framträdde icke genast hos Fouché. Den obemärkte
konventsmedlemmen, en av den tidens utomordentligaste
och sämst bedömda män, utbildades i stormarna. Under
direktoriet svingade han sig upp till den höjd, från vilken
djupa naturer förstå att läsa i framtiden genom att bedöma
det förflutna; och plötsligt visade han, i likhet med somliga
medelmåttiga aktörer, som framstå i en utmärkt belysning
av ett plötsligt ljus, prov på skicklighet under den snabba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
