Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrämma sin vän genom några frågor, undrade Fouché
emellertid, varför Malin begav sig till Gondreville och icke i
Paris omedelbart gav de upplysningar, han möjligen kunde
vara i besittning av. Före detta oratoriebrodern,
hemmastadd i alla slags skälmstycken och noga bekant med den
dubbla roll, som så många konventsmedlemmar spelade,
sade sig: — Genom vem kan Malin veta något, då vi
ännu icke veta mycket? Fouché slöt härav till någon
dold eller avvaktande medbrottslighet och aktade sig väl att
säga något åt förste konsuln. Han föredrog att göra Malin
till sitt verktyg framför att förlora honom. På detta sätt
förbehöll Fouché sig en stor del av de hemligheter, som
han kunde uppsnappa, och förskaffade sig över personerna
ett välde, som var större än Bonapartes. Denna dubbelhet
var en av orsakerna till Napoleons missnöje med sin minister.
Fouché kände de knep, genom vilka Malin kommit i
besittning av Gondrevilles gods och som tvang honom att
övervaka herrarna de Simeuse. Dessa tjänade i Condés
armé, fröken de Cinq-Cygne var deras kusin, de kunde
följaktligen befinna sig i trakten och deltaga i företaget;
deras deltagande invecklade i komplotten familjen Condé,
vid vilken de voro fästa. Herr de Talleyrand och Fouché
voro angelägna om att upplysa denna dunkla vrå av 1803 års
sammansvärjning. Dessa betraktelser omfattades med snabb
klarsynthet av Fouché. Mellan Malin, Talleyrand och honom
själv funnos emellertid band, som nödgade honom använda
den största försiktighet och gjorde, att han fullständigt
önskade lära känna slottet Gondrevilles inre. Corentin
tillhörde oförbehållsamt Fouché liksom la Besnardière furst
de Talleyrand, Gentz herr von Metternich, sir Dundas Pitt,
Duroc Napoleon, såsom Chavigny kardinal Richelieu.
Corentin var icke Fouchés rådgivare, men hade sålt honom sin
själ, en hemlig Tristan åt denne Ludvig XI i mindre skala, och
för den skull hade Fouché naturligtvis lämnat honom kvar i
polisministeriet för att därstädes ha ett öga och en arm.
Det sades, att den unge mannen måste tillhöra Fouché genom
ett av dessa släktskapsförhållanden, vilka icke erkännas; han
belönade nämligen honom rikligt för varje gång han använde
honom. Corentin hade gjort sig vän med Peyrade, den
siste polislöjtnantens lärjunge, men hade detta oaktat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
