- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
94

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Polisens bekymmer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»adelsmännen måste finnas i skogen.» Han visade på
Laurence, som betraktade dem genom de små fyrkantiga
rutorna i salongens stora fönster... »Jag har knäckt en
förr, som var lika god som hon där och grundligt retade
min galla! Kommer hon någon gång i vägen för mig,
skall jag betala henne för hennes piskrapp.»

»Den andra var bara en glädjeflicka», sade Peyrade,
»den här har en ställning...»

»Tror du jag gör någon åtskillnad? Allt är fisk i
havet!» sade Corentin och bad gendarmen, som körde för
honom, att piska på posthästen.

Tio minuter därefter var slottet Cinq-Cygne fullständigt
utrymt.

»Huru blev man av med korpralen?» frågade
Laurence Francois Michu, som hon lät sätta sig och som hon
gav mat.

»Pappa och mamma ha sagt, att det gällde liv eller
död och att ingen fick komma till oss. På hästarnas
steg i skogen förstod jag, att jag hade att göra med de
där hundarna till gendarmer, och jag ville hindra dem
komma till oss. Jag tog ett grovt rep, som vi hade på
vinden, och fäste det vid ett av träden, som finnes vid
mynningen av varje väg. Därpå drog jag repet i
jämnhöjd med en ryttares bröst över vägen och fäste dess
andra ända vid ett träd mitt emot på den vägen, där jag
hörde en häst galoppera. Vägen var sålunda spärrad. Det
misslyckades inte. Det var inte längre något månsken,
min korpral ramlade i backen, men slog inte ihjäl sig.
Gendarmer äro seglivade, ser ni! Man gör emellertid
vad man kan.»

»Du har räddat oss!» sade Laurence och kysste Francois
Michu, som hon följde till grinden. Då hon icke såg
någon därstädes, viskade hon: »Ha de livsmedel?»

»Jag har nyss burit till dem ett tolv markers bröd och
fyra buteljer vin. Man skall hålla sig stilla sex dagar.»

Då den unga flickan åter kom till salongen, såg hon
sig föremål för herr och fru d’Hauteserres, fröken och
abbé Goujets stumma frågor; de betraktade henne med
lika mycken beundran som ångest.

»Men ni har väl återsett dem?» utbrast fru d’Hauteserre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free