- Project Runeberg -  En dunkel historia : polisroman från Napoleons tid /
106

(1916) [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Corentins hämnd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon tryckte sin makes hand. Folket fick tillåtelse att kyssa
sina unga husbönders händer.

Under de sju månader de fyra adelsmännen varit
dömda att hålla sig instängda, begingo de flera gånger den
för övrigt ganska nödvändiga oförsiktigheten att företaga
några promenader, varvid Michu, hans son och Gothard
vakade över deras säkerhet. Under dessa promenader i
det vackra månskenet hade Laurence, som med det
närvarande sammanknöt det förflutna, känt hur omöjligt det
var att välja mellan de båda bröderna. Hennes hjärta
delades mellan tvillingarna av samma rena kärlek. Hon
tyckte sig äga två hjärtan. De båda Paul hade å sin sida
icke vågat tala om sin hotande rivalitet. Måhända hade
alla tre föresatt sig att låta slumpen råda? Den
sinnesförfattning, i vilken hon befann sig, inverkade tydligen
på Laurence, ty efter en stunds synbar tvekan gav hon
armen åt båda bröderna för att inträda i salongen och
följdes av herr och fru d’Hauteserre, som fördes av
sina söner och överhopade dessa med frågor. I detta
ögonblick ropade folket: »Leve Cinq-Cygne och Simeuse!»
Laurence vände sig om, alltjämt mellan de båda bröderna
och tackade med en förtjusande åtbörd.

Då dessa nio personer började iakttaga varandra — i
varje sällskap, till och med i familjens sköte, kommer
nämligen alltid en stund, då man iakttager varandra
efter lång frånvaro — tyckte sig fru d’Hauteserre och
abbé Goujet av den första blick, som Adrien d’Hauteserre
kastat på Laurence och som de uppfångade, märka, att
den unge mannen älskade grevinnan. Adrien, som var
den yngste av bröderna d’Hauteserre, hade en öm och
mild själ. Hjärtat hade hos honom förblivit ynglingens,
trots de olyckor, som drabbat mannen. I detta hänseende
liknade han många militärer, hos vilka de oavbrutna
farorna lämna själen jungfrulig, och kände sig försagd
av ungdomens vackra blyghet. Han var också alldeles olik
sin bror, en man med brutalt utseende, väldig jägare,
oförskräckt militär, en beslutsam natur, men materiell och utan
smidig intelligens liksom också utan finkänslighet i hjärtats
angelägenheter. Den ene var idel själ, den andre idel
handling; men båda ägde likväl i samma höga grad den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:00:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dunkel/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free