Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na, eviga lif, hvartill alla åro bestämda och dit hennes
kåra vänner skalle efterhand samlas. Med ett mildt lngn
som tycktes inneb&ra en fast öfvertygelse, visade han
hnru dessa, i den mån de älskade henne, borde gläd*
jas åt, att veta henne der förut samt huru det väl
icke var omöjligt att hon från dessa ljusa rymder kunde
se ned på dem och fröjdas, om de unnade henne
den sällliet hon njöt, men kanske störas i denna
njutning eller från dem aflägsnas genom deras sorg,
hvil-ken försatte dem uti ett tillstånd så Olikt de saligas,
som mörker är olikt ljuset, och att det sålunda vore
både en skyldighet oeh en vinst, att med
undergif-venliet bära saknaden, inse den lycka den
bortgångna gjort och oegennyttigt fägna sig deråt.
Sedan Prostens ord öppnat Amalias af den
första smärtan tillslutna tårekälla och våc^t henne till
en slags nyfiken uppmärksamhet på livad som
kunde angå systefn, hvilken hon, genom denna
föreställning, måste anse såsom lefvande, fastän flyttad till en
annan ort, fattade hon plötsligen ett kraftigt beslut: att
vara stark. Det inträffade slaget hade ock, som ett
välgörande åskväder, då det rensar luften från qvali?
och orena dunster, befriat hennes själ från det
töeken som så långe stått mellan henne och hennes mor
och vid dennas bröst hade hon nu utgjutit de tårar
4*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
