Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintern kom; arbetstillgången upphörde —
morbrodern beliöfde icke mera någon hjelp. Anton
måste söka sig om, men hvart han vänder sig, fins in*
gen fristad. Den brännmärkte ville, vågade ingen
taga i sitt hus.
På laglöshetens fält hade Anton skördat endast
tistlar. Nu ville, nu önskade han beträda
redlighetens och flitens väg. Nu kunde han, undervisad i
betryckets skola, ropa till Gud och men niskor: Gif
mig i dag mitt dagliga bröd! Hans hön var ej om
maklighet och beqvämlighet, ej om öfverflöd och lycka.
Den var endast om hem till hvila under natten, om
arbete under dagen, för lifvels bergning. Men ingen
hörde nödropet, ingen deltog i eländet, ingen behjer-
tade olyckan––––och sjelf förstod han icke, att en
hön till Gud från ett hjerta, som ännu qvarhåller det
orena begäret och betjenar sig af osanningen för att
söka dess tillfredsställande; som blott af fruktan för
lidande och straff, men ej af längtan till sann
förbättring, vill framträda för den Eviges thron, kan
icke der blifva emottagen och hörd så, som den
verkligt botfärdige, af en genomträngande och renande
ånger uppfyllde, syndarens. Derföre återstodo honom
ännu flera prof. Med förtviflan ser han sig vid den
annalkande vintern utan kläder, utan mat, utan tak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
