Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”1 Malmö var dock bättre. Der hade jag lifveta
förnödenheter. Der saft jag i ett varmt rum ocb
spann eller stickade strumpor,” tänker den
bekymrade, och antager nu en inbjudning i sjelfva
oordningens boning.
Under Antons vistande på fästningen, hade i hans
hemort, dock ej inom hans födelsesocken, bildat sig
ett tjufband, som utbredde fasa och förskräckelse i
hela orten. Stölder, den ena värre än den andra,
föröftades, och i synnerhet trycktes gränssocknen af
dessa fribytare. Ännu, efter flera års förlopp, ära
upphofsmännen härtill ostraffade, oaktadt många
ran-sakningar ocb vidlyftiga rättegångar. Det ser nästan
ut som om lagens arm understundom skulle vara för
kort. — Hos en af dessa laglösa erbjudes Anton en
tillflygt i sin nöd, och han antager den.
”Den som bor med ulfvar, måste tjuta som de,”
säger ett gammalt ordspråk. Troligt är, att Anton
nödgades stundom deltaga uti de mindre förbrytelser,
hvilka, utan att väcka synnerligt uppseende, äro så
vanliga i denna trakt, Imellertid afhöres på länge
intet våld af den art, att det påkallar skyndsam laga
åtgärd. Man ser Anton om dagarna, med yxan
under armen, flitigt vandra till skogs, eller fredligt köra
sitt lass, under det han icke utan skäl misstänkes för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
