Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Regnperiod. — Färd till Oran. — Staden med omgifningar. — Tlemcen. — Dess fornlemningar af mohriskt ursprung, torg och qvarter. — Handtverkarbostäder och industri. — Sidi-Bel-Abbès. — Blidah. — Återfärd till Europa. — Fyra vårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religion. Nordvestra sträckan af det fransyska Afrika
bebos mest af kabyler, — Islamismens „esprits forts“ — och
de äro mindre nogräknade med dogmer och sådant mer.
Ja, de fasta icke engång under Rhamadan (ifall de ha
någonting att äta) och göra sig inga stora förhoppningar
om den paradisiska lycksalighet, som utlofvas åt deras
orthodoxe trosförvandter efter döden. Från Algier till Oran
är tretton timmars jernvägsresa, enformig och derför tröttande.
Sedan man passerat Blidah, Chiffa-dalen, Miliana
och flere bergstrakter, än med idylliska, än med storartadt
måleriska naturföreteelser kommer man till flacka,
skoglösa, ödsliga hedar och sumpmarker, som påminte mig om
jernvägssträckan mellan Tammerfors och Wasa. Här
liksom der framrullar man alltid i hafvets anade mer än
åskådliga närhet och vegetationen ser förkrympt ut.
Dvergbjörkarne i norden äro förvandlade till dvergpalmer på
Nord-Afrikas moras och de österbottniska mossorna,
guldglänsande af hjortron, ställer jag nästan framom provinsen
Orans vida betesmarker, emaljerade af blommor i alla
möjliga lysande färger till den grad, att man på afstånd
kunde tro marken vara belagd med turkiska eller persiska
mattor.
Det förra är för gommen, det sednare för ögat, —
på tycke och smak beror åt hvilketdera må lemnas
företrädet! Ett bestämdt sådant framför Wasa läns sädesfält
ha vinfälten här med sina fulla klasar, glödande i solen
och, under den fransyska styrelsen, odlade i allt mer och
mer vidsträckt terräng. Mellan dessa afsticka de usla
Arabbyarne (douair’s) som smutsfläckar här och der, kring
hvilka tusentals får, getter och åsnor bräka i korus.
Nötboskapen är jemförelsevis fåtalig och utan undantag mager
och eländig till följe af arabens oöfvervinneliga lättja och
håglöshet vid dess uppfödande. Höbrist har han ej att
skylla på, hvilken vållar svältfodringen af våra usla nöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
