Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej annat än »smörj» hjälper. De äro som okynniga
hundar, bliva de icke straffade omedelbart efter det de
gjort något ont, ha de glömt sin förbrytelse och veta
icke varför de få sitt straff.
Anspråken på polismännen voro till en början icke
stora. De rekryterades huvudsakligen från landsorten,
och på deras föregående utbildning ställde man ej
några synnerliga fordringar. Även allmänheten såg på
polisen med andra ögon än nu. Då i följd av
föreningen med Majorna en betydlig tillökning av
polispersonalen skulle äga rum, föreskrev poliskammaren att
sökande till de nya konstapelsbefattningarna bl. a.
skulle vara fullt skrivkunniga. Så stora anspråk på en
enkel poliskonstapel ansågos av allmänheten nästan
löjliga, och i det årets nyårspjäs skämtades med denna
nymodiga fordran. Också var polispersonalens avlöning,
även om man tager i betraktande dåvarande
levnadskostnader, högst anspråkslös. Konstaplarnas avlöning
var indelad i fyra lönegrader å 600, 650, 700 och 750
kronor, vartill de i tur och ordning, vid inträffande
ledighet, uppflyttades. Endast fyra man, de till
tjänsteåren äldsta i varje distrikt, uppburo 750 kr. Först år
1874 höjdes dessa löner till resp. 650, 700, 750 och 800
kr. Polis verkets hela budget för år 1875 uppgick till
168,950 kr., varav 142,300 kr. till avlöningar.
Motsvarande siffror för år 1925 voro resp. 2,673,681 och
2,090,920 kr.
Men trots dessa knappa lönevillkor hörde man aldrig
något missnöje från polismännens sida, troget och vil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
