- Project Runeberg -  Ett år i Stilla hafvet. Reseminnen från Patagonien, Chili, Peru, Californien, Britiska Columbia och Oceanien /
9

(1872) [MARC] Author: Adolf Ekelöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ström, som genom en pittoresk dalgång har sitt aflopp nära invid, vattnar det omgifvande landskapet
samt gifver detta ett friskt och fruktbart utseende.

Det måste nämnas, att allt sedan vi passerade de båda »Narrows», hade stränderna antagit ett
helt annat utseende än det kala och ödsliga, som karakteriserade desamma i sundets östra del, och
här vid Sandy Point var all den vegetation, som mötte ögat, kraftig och yppig.

Vi blefvo genast vid vår ankomst tagna för spanjorer, hvilka genom sitt beteende för ett år
sedan, då spanska armadan var ute på sin skörd af lagrar i Stilla hafvet, hade väckt mycken
uppståndelse här, i det ett par af deras fregatter, som gingo denna vägen, på utgåendet lade sig för
ankar här och hotade kolonien med bombardement. Guvernören lär då, med det förakt för spanjorerne,
som utmärker deras afkomlingar i Nya verlden, på fullt allvar hafva rustat sig till motvärn
med sin femtio man starka garnison och ett par rostiga gamla sexpundingar, som stäldes upp,
manskap och kanoner, på en förfallen vallgång, för att besvara spanjorernes eld. Garnisonen fick dock
icke tillfälle att visa sin tapperhet, ty en ostlig storm blåste upp och tvang de spanska fartygen att
hals öfver hufvud vinda hem sina ankar och begifva sig af.

Sedan man slutligen i land kommit till rätta med nationaliteten af vår flagg och guvernören,
en ung chilen med långt namn, genom en visit ombord uttryckt koloniens »vänliga stämning» med
afseende på England, började man tänka på att komma i land för att närmare kunna skärskåda detta
egendomliga samhälle och dess omgifningar. Följande morgon lemnade också tvenne båtladdningar
jagtlysten ungdom »Zealous», för att tillbringa dagen i land under ströftåg i den bakom liggande
skogen, i afseende på hvilkens rikedom på vildt guvernören aftonen förut med ett äkta spanskt »quien
sabe» (hvem vet?) låtit oss förstå, att det möjligtvis fanns något qvar äfven för våra bössor, ehuru han
sjelf och hans »kolonister» under loppet af åtskilliga år gjort sitt bästa att plundra densamma.

Efter att hafva landat vid en träbrygga, hvars byggnadssätt påminte om de enkla brobyggnader,
som man anträffar här och der på landet i Sverige, der ohuggna timmerstockar utgöra broningen
och stenfylda träkistor dennas stöd, delade sig sällskapet i små partier som vanligt. Författaren
tillhörde ett af dessa och blef derigenom i tillfälle att på närmare håll skåda Sandy Point och dess
omgifningar. Sedan vi anländt genom en emellan några förfallna jordförskansningar i zigzag ledd
väg till nybygget, omringades vi genast af en talrik folkhop af båda könen, som på spanska började
inleda en byteshandel. Deras varor af guanaco-, räf- och skunkskinn fingo äfven i början god afgång
emot tvål, socker och tobak, ty penningar hafva intet värde här, men sedan några af dem sökt bedraga
oss och till och med ett par fickstölder blifvit begångna, upphörde handeln af sig sjelf, och litet hvar
skyndade att komma ifrån nästet.

Det sällskap, af hvilket vi varit omringade, var just icke det behagligaste, ty mera äkta
buccaniertyper än dessa s. k. kolonister kunde man ej gerna träffa på. Den unga koloniens historia,
uppfyld som den är af myterier och brott, tyckes äfven bevisa, att man ej behöfde befara att hafva
misstagit sig såsom fysionomist i detta afseende. Äfven en mängd qvinnor voro synliga, hvilka
kallades »señoras» — i sanning en ganska smickrande titel för Patagoniens döttrar, som här, i brist på
andra damer, fått äran att blifva stolta chileners hustrur. De buro alla den indianska typ, som man
träffar i hela Sydamerika, nemligen en af naturen låg panna, nästan osynlig genom den qvast af hår,
som höljer hufvudet och en del af ansigtet, smala ögon, bred mun, utstående kindkotor o. s. v., såsom
man finner dem skildras i böcker. Men alla voro de groflemmade som märsgastar och den
orangefärgade hy, som utmärkte några af dem, antydde halfblodet. I hvad fall som helst gjorde
hvarken den »sköna», eller »icke sköna» verlden i Sandy Point något särdeles behagligt intryck på oss, och
vi vilja äfven befria dem ifrån vidare granskning, i synnerhet som vår tidiga morgonvisit knappast
tycktes hafva tillåtit dem alla att göra toilett för dagen.

En ryss eller finne med nordiska drag hade emellertid sällat sig till oss och blef oss sedermera
ganska nyttig såsom tolk genom sin ovanliga, lingvistiska förmåga, ty utom spanska, engelska
och svenska, som han talade flytande i vår närvaro, sade han sig vara lika hemmastadd i sex till sju
andra tungomål, sitt modersmål inberäknadt. Efter många besynnerliga äfventyr hade han lyckats

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:31:03 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eastillaha/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free