Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverflödande af konstrika arbeten i marmor och metaller, såväl om frikostigheten hos dess anläggare
som om smaken hos byggmästaren, hvilken i sanning här lyckats uppföra ett kassaskåp, värdigt den
ofantliga metalliska valuta, det är ämnadt att hysa. Det säges till och med, att en del af den till dess
byggnad använda marmorn transporterades hit ifrån Kina, och huru orimligt detta än låter, så kan
man likväl tänka sig, att någon californisk Kinaträdare barlastat sitt skepp med marmor på
hemgåendet, och att marmorn sålunda med fördel kunnat användas vid uppförandet af byggnaden. Kina
och Japan betraktas för öfrigt nästan som grannländer, isynnerhet nu, sedan reguliera ångbåtslinier
förbinda dessa länder med Californien, och bland salubodar äro somliga uppfylda af europeiska och
ost-amerikanska industri- och lyxartiklar, under det andra blott hafva ost-asiatiska och indiska
varor att försälja.
Det var utanför ett dylikt varuupplag eller, för att använda ett amerikanskt uttryck, »store»,
som vi hade stannat på vår promenad längs stadens förnämsta gata för att med nyss anlända
främlingars nyfikenhet begapa en brokig och rikhaltig utställning af kinesiska varor, då vår följeslagare
fann sig föranlåten att bryta tystnaden med det nyssnämnda uttrycket af förvåning. Och i sanning,
förvånande är den snabbhet, med hvilken en stad på mer än 100,000 invånare vuxit upp på denna för
blott några årtionden sedan knappast kända plats. År 1835 bygdes det första huset i Yerba Buena;
tio år sednare hade kolonien 600 invånare, hvilka likväl då ännu till en stor del bestodo af afskummet
från alla verldens länder; år 1848 började den förr blott traditionsvis omnämnda tillvaron af
guld i landet att besannas, och i hast ökades dess invånares antal till 1,000, af hvilka likväl de allra
flesta samtidigt begåfvo sig af till guldfälten för att söka sin lycka. Från denna period, »guldfeberns»,
kan San Francisco räkna sin hastiga tillväxt. Redan 1861 hade staden icke mindre än 11,265
byggnader, sedan densamma dessförinnan två gånger nedbrunnit, och nu anses dess inbyggares antal
uppgå till omkring 120,000, ehuru den ständigt pågående emigrationen jemte oupphörliga
utflyttningar inåt landet hittils gjort hvarje försök till noggrann folkräkning omöjlig. Att emellertid
denna siffra icke är för högt tilltagen, kan man nästan sluta af den menniskomassa, som dagen i ända
böljar på stadens gator, och Montgommery-gatan lemmar bästa tillfället till ett studium af detta. Den
är nu vid middagstiden uppfyld till trängsel af trafikerande. Längs dess på sidorna, närmast
trottoarerna anbragta spårbanor rulla nästan ljudlöst tungt belastade omnibusar, dragna af blott två hästar,
eller eleganta, privata åkdon, hvilkas hjul äfven väl äro afpassade efter skenans bredd, under det
allahanda transportmaskiner fylla gatans midt. På de breda trottoarerna hvimlar en liflig och i högsta
grad kosmopolitisk folkmassa, och här, liksom i alla nordamerikanska städer, tyckas alla hafva brådtom.
Alla se dessutom förnöjda och glada ut, och, hvad som kanske är än mer betecknande för en orts
välmåga och framåtgående, alla äro väl klädda. Man ser inga lättingar, inga trashankar eller tiggare,
som eljest, och allra mest i Sydeuropas städer, nästan stänga en främlings väg, hvart han vänder sig.
Hvar och en synes hafva ett mål för ögonen, efter hvilket han sträfvar med ifver. Här skynda tvenne
gentleman med brådskande steg trottoaren utföre, under det de i förbifarten utbyta helsningar och
några ord med ett par damer, som i toaletter, vittnande om allt utom bristande studium af sista
modejournalen från den europeiska etikettens Metropolis, just äro i begrepp att stiga ur sin vagn, en
lätt s. k. »buggy», hvilken stannat utanför en af gatans butiker, hvars innehåll med ett »Ice-shop» i
förgylda, jättelika bokstäfver synes tillkännagifvet öfver ingången. De båda herrarne äro antagligen
en af stadens »men of business» och dennes »chief clerk» på väg ned till hamnen för att taga emot
den nyss ifrån citadellet vid »Golden Gate» signalerade Panama-ångaren och damerna kanske den
förstnämndes hustru och dotter, hvilka stannat i sin promenad här för att uppfriska sig under
middagsvärmen med en »icecream», en favoritanrättning i Amerika.
Der utanför en fotografs fönster har en grupp småväxta män med hårpiskor och mongoliska
drag samlat sig, under lifligt samspråk och med veka stämmor på det himmelska rikets blomsterspråk
kritiserande eller kanske uttryckande sin beundran öfver några landsmäns porträtt, hvilka artisten
innanför användt till skylt, under det litet längre bort ett par individer af samma ögonuppvinklade
slägtes obepiskade kön i svarta sidenrober, långbyxor och broderade tofflor på de strumplösa, små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
