Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
— Det vet jag inte, sade Ebba på samma
bittert uppriktiga sätt som förut.
— Ebba — sade Johan, och utan att
förändra ställning böjde han sig djupt fram emot
henne. Vore det inte bättre, om du
förlofvade dig?
— Med hvem? Skrattet var inte långt
borta, tårarna inte heller.
— Med mig till exempel.
— Åh, Johan ... Johan, då ...
— Ja, nu har jag friat så ofta till dig,
sade han på samma torra, tillkämpadt
resoluta sätt — och, som du ser, blir jag för hvar
gång mer och mer anspråkslös.
— Skall detta också kallas ett frieri?
frågade hon ironiskt, men ändå litet förläget
osäker.
— Du är kanske van vid att man gör det
på ett annat sätt?... Tonen skulle föreställa
skämtsam men lät både bitter och misstänksam.
— Ingen utom du har någonsin friat till
mig, Johan. Riktigt, då...
— Inte ens?...
— Nej, afbröt Ebba mycket kort. Det
sade jag dig ju.
— Hur hela denna historia har börjat, sade
han mörkt och lågmäldt, vet jag ju inte, men
redan innan jag såg er tillsammans, anade jag
något... Litet skvaller om en »viss ung finne»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
