Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
det måste du medge — hela tiden vi varit här
nere tillsammans nästan dagligen haft
anledning... Hvarför tiger du, Ebba? Jag vet ju,
att du är ond på mig.
— Jag sitter och undrar, hvad som kommer
åt dig, Johan?... Att du, som påstår, att du
känner mig så väl, kan tro, att du kommer
någon väg med mig på det här viset.
— Du är alltså mycket ond?...
— Nej, sade Ebba och reste sig upp. Hade
du sagt allt det här för några dar sedan, hade
jag blifvit ond, men nu... Jag vet inte hur —
hon suckade trött, brydde sig plötsligt inte om,
hvad hon sade eller hvad han tänkte. Just n u
är mig allting så innerligt likgiltigt.
Hon ville tränga sig förbi honom, men
han tog hårdt fast i hennes arm och höll henne
kvar.
— Du vet inte, Ebba — han talade hest,
ansträngdt, med djup lidelse och med sitt
ansikte helt nära intill hennes. Du vet inte, hvad
du är för mig... Det bästa, det enda i
världen är du ... Och så...
Gråten, som hon hela eftermiddagen med
besvär hållit tillbaka, bröt ändtligen våldsamt
fram. Hon sjönk plötsligt ihop, gaf efter, och
i det hon borrade hufvudet ner i uppslaget
på hans röck, snyftade hon högt.
— Men Ebba, mumlade han ömt, lite för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
