- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
65

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5

spela samma role, och det tyckes just vara en sådan krisis,
som nu är för handen. — Men är en åsigt i theoretiskt
afseende ensidig, så är det praktiska den punkt, der
ensidigheten framkallar sin egen motsats; ty en åsigt må
berömma sig af konseqvens i theorien huru mycket den
behagar, så inskränkes dock alltid denna i det praktiska. Så
finner man i sensualismen, att ehuru den, theoretiskt
betraktad, var blottad på frihet, emedan denna ej genom någon
yttre bestämning kan vindiceras, så sökte den dock,
praktiskt, att göra friheten gällande, hvarmed tillgick på följande
satt. Konseqvent kunde empirismen ej upptänka någon
annan praktisk princip än egoismen. Men emedan menniskan
är begåfvad med förnuft, skulle hon naturligtvis använda detta
till uppnående af sitt egoistiska ändamål. Emedan förnuftet
dock alltid är förmåga af allmänna lagar, så resonnerade man
sålunda: hvarje menniska upplyses af förnuftet alltmera om
sitt eget bästa och inser derigenom, att detta står i
oskiljaktigt sammanhang med de öfriga menniskornas. Den kloke
inskränker derföre sina anspråk så, att de med de andras
kunna stå tillsammans, och om äfven alla dessa anspråk
synas, att börja med, vara stridiga, så är dock att hoppas,
att de skola alltmera komma i harmoni med hvarandra.
Man är således härvid hänvisad på en oändlig tid. Men en
regel måste dock menniskan alltid ha för sitt handlingssätt.
Om nu, vid problemet af förmedlingen mellan allas intressen,
de mest upplyste fattat denna regel nog klart, för att inse;
att den bör vara allmän; så, om ock de öfriga ej skulle
kunna fatta den såsom sådan, får man likväl ej gifva sig tid
att vänta tills de möjligen kunna komma till en sådan insigt;
problemet är så vigtigt, att de mest upplyste då måste
handla för de andra och, om så behöfves, tvinga dem att

5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free