- Project Runeberg -  Föreläsningar öfver menniskans historia /
147

(1856) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer With: Sigurd Ribbing
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

147

FJORTONDE FÖRELÄSNINGEN.

De försök att sätta sig i besittning af Schellings enhet,
hvilka vi omtalat, medförde blott den erfarenhet, att de bröto
sig mot nya motsatser. Skälet dertill var, att Schelling hade
karakteriserat denna enhet såsom varande höjd så väl öfver
alla andra motsatser, som öfver sin egen, hvarföre ock
hvarje försök att utveckla och återförena dessa motsägande
bestämningar inom enheten, då det ej var åtföljdt af ett
grundligt eruerande af enhetens väsendtliga beskaffenhet,
nödvändigt skulle slå ut i nya motsatser. Dessa förhastade försök
voro nemligen sådana, i hvilka enheten uppfattades genom
inbillningskraft och känsla, och deras betraktande må tillika
tjena såsom ett exempel, huru inbillningskraften och känslan,
när de göras till organ för nyssnämnda uppfattning, förhålla
sig — Det var, sade vi, i känslan som den från Schelling
utgående idealismen ansåg det absoluta vara omedelbart gifvet,
och endast känslan förmenades kunna tränga till djupet af
detta mysterium. Denna all-enhetskänsla af det obetingade är
i sjelfva verket den poetiska känslan, ehuru här
privilegierad att vara den enda organ för uppfattningen af det
absoluta. Såsom sådan skulle hon naturligen i första rummet
vara en känsla af lycka; hon fann sig hemmastadd i bela
verlden: deraf hennes tolerans; hon lät alla former gälla: hon
fann i naturen blott symboler af anden; och att den förra
är uttryck af den sednares enhet och makt, framstod för
henne på ett nytt poetiskt sätt. Likaledes var denna
åsigt befryndad med alla historiska former, synnerligen dem,
i hvilka medvetandet af ett högre vjsar sig: man uppfattade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:40:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ebbformen/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free