Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genealog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han gjorde en stel bugning och avlägsnade
sig med raka ben och styv nacke.
Stämningen hade blivit ganska hög isynnerhet
sedan vi efter landets sed lämnat damerna i
besittning av salongen och dragit oss in i baronens
privatrum.
Den bullrande majoren hade ett par gånger
försökt skåla med unge baron, men blivit avvisad.
Han gick morrande omkring och söp. Slutligen
bad han att få lägga bort titlarna med mig. Han
svävade på målet och hickade ljudligt.
— Hör du, min emaljerade nye olycksbroder
i borgerligheten, kom med så går vi ut ett slag
i parken, skrek han. Gamle baron sökte hindra
honom, men han försäkrade att han måste ha
lu-huft! Forr satan!
Han stack sin kraftiga arm under min och
jag måste stega med.
— Jag såg att du pratade med den där
ohängde pojken, den satans lymmeln.
— Ja, men skrik inte, bästa bror, sade jag.
Man hör oss från verandan.
— Dä ger jag fan! Den där lymmeln! Han
gjorde sig omöjlig på Karlberg med sitt fördömda
adelskap, och då är han inte baron mer än jag,
den fan! skränade majoren.
— Tyst för Guds skull, gör inte skandal, man
kan höra dig!
— Jag säjer, att han är inte baron mer än
jag, och hör sen! Han är son till sko-hogvaktarn,
just det är han, jojomänsan! Titta på skogvaktarn
nån gång, ska du få se. För resten vet hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
