Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En genealog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trakten om det! Och en sån liten högmodig djävul
ändå — är det inte ko-homiskt? Jaja, han vet ju
inte av det, men sorglustigt är det, min
emaljerade olyckskamrat, va? — och genealog är han
till på köpet, ha ha ha — — —
— Men tyst för tusan! Du förstår att jag
kommer i en obehaglig mellanhand, om man hör
oss.
— Dä ger jag fan! Men nu gå vi in. Det
lättade riktigt, det här! En sån liten ohängd
lymmel!
Vi gingo in. Gamle baron fixerade oss ett
ögonblick litet nervöst, tycktes det mig. Majoren
gick fram till bordet och lagade en grogg värdig
en titan, tömde den more palatino i tre snabbt
på varandra följande klunkar och blev lugn. Det
hade tydligen lättat. Han såg till och med litet
generad ut då vi drucko med varandra.
Kyrkoherdens och jag togo avsked och begåvo
oss på hemvägen. Från lusthuskajen skrek gamle
baron litet sluddrigt: — Hälsa till Paris — — —
Dagen därpå var en söndag. Litet rostig i
halsen talade kyrkoherden till sin församling och
jag fick tillfälle att tacka det friherrliga herrskapet
för i går. Efter predikan såg jag också baronens
skogvaktare på kyrkbacken. Det var en stor
ståtlig karl i sina bästa år, rödhårig och med
vattenblå ögon. En kraftfull man som nog icke
passerat sin ungdom utan att lämna spår efter sig.
Jag hade nästan kunnat svära på — — —
På kvällen satt jag åter med kyrkoherden i vår
toddylund. Vi talade om gårdagens festlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
